I morse var jag uppe tidigt. Sov sedan i fåtöljen en timme efter kaffet.
Såg TV från Mölndals Pingstkyrka, som var IngaBrittas och Vidors församling och där vi också fick ta ett sista farväl av dem båda, med 10 års mellanrum. Så tacksam att vi fortfarande har kontakt med Vidors första familj. När han, som änkeman träffade IngaBritta och de blev ett par så var det en glädje för oss att hälsa på hos dem. Tyvärr så fick de ej så många år tillsammans. IngaBritta blev bara 57 år.
Efter dagens TVgudstjänst var det Närradion och, som vanligt blev det, för mej, ännu en gudstjänst. I dag från stadens Pingstkyrka.
Maria kom och hämtade mej och tillsammans med Kristin åt vi av Svens otroligt goda mat. Jag påminde om att han i uppväxtåren funderade på att bli bagare, vilket föranledde Maria att påminna om att han faktiskt är både bagare och kock.
Han har alltid varit road av att syssla med mat men också med musik, som blev hans livsuppgift. Innan jag fick skjuts hem fick jag lyssna till fin sång av Kristin till Marias spel på flygeln. På fredag är det Musikcafe' i Lundhagskyrkan Hovsta. Då ska jag ta med mig en väninna och åka dit. Gott fika med hembakt bröd. Är alltid så mysigt och fridfullt där. Skön avslutning på veckan.
Under besöket hos Sven och Maria kom, som en överraskning, Bernard med liten dotter Amelie till farfar och farmor och hälsade på. Det är så roligt att träffa barnbarnsbarnen ibland. Hon kramade sin pappa så innerligt och jag blev varm i hjärtat av att se det. I morgon ska Sven hämta barnen på dagis. Bra att bo så nära varandra.
I morgon blir det ingen träning och ingen matgäst för jag ska ta lite mat med mig och åka till en kär väninna, som ligger sjuk. Matgästen är van vid att vi byter dag ibland.
Nu kan jag berätta att vi haft ännu en grå och molnig dag och enligt TV så har vi inget annat att vänta kommande veckan. Snön är borta och gräset är vintergrönt.
Men vi har så oerhört mycket att vara tacksamma för. Tv berättar om flyktingar och nya presidenten Trump i USA, att de reformer han tänkt genomföra går så fort, så folk nu protesterar både på hemmaplan och i andra länder.
Själv förstår jag ej så mycket men blir ändå förvånad över att en enda människa kan ha så stor makt. Får se, får se! Jag tror det är dags att be om Guds hjälp, beskydd och ledning. Så tänker jag!
Ju mer jag hör om eländet i världen och ju äldre jag blir, ju mer tacksam blir jag av att veta att jag är på genomresa här och att jag har både Jesus och miljoner av människor, som också är på väg och vi VET destinationen!!
I dag sjöngs i gudstjänsten " Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär."Ylva Eggehorns fina psalm.
Med TVs minnesprogram om förintelsen i färskt minne kom jag i dag att lyssna till "mörklagd hamn"
och kom ihåg mörkläggningsgardinerna. Hela städer låg i mörker. Mamma låg några dagar på lasarettet i Oskarshamn under kriget och hon berättade hur sjukhuset mörklades på kvällarna.
Jag minns också den sköna känslan av när ljuset efter kriget fritt fick stråla, utan mörkläggning av fönster och vi inte behövde gå omkring och "täta" små springor om kvällarna.
Jag anar att det är en sådan känsla av befrielse psalmförfattaren vill locka fram. En dag möts vi av strålande ljus utan rädsla, sorg och tårar. Allt kommer att bli frid och glädje när vi kommer att möta Jesus.
Med dessa goda ord säger jag GodNatt och önskar över oss alla Guds välsignelse. SOV GOTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar