måndag 13 januari 2014

Måndag 13 januari 2014. Åter till 80talet.

Aj då! Så slog den till, kylan. Minus 15 grader! Jag gillar't inte!
Isak och jag höll oss inomhus. Två matgäster kom och jag passade på att få hjälp med rastning av Isak.

I dag fungerar jag som vanligt. Städar upp efter lunchen, tar med en kopp kaffe och en bok till fåtöljen i vardagsrummet. Njuter av stillheten och mår så gott. Ringde och pratade med min syster en god stund.  Hade planerat att träna men i så svår kyla vill jag ej ge mig ut. Bara så ni vet.

Lika bra att dra till 80talet på en gång. I går berättade jag om Kristna Skolgruppen och hur de förberedde överlämnandet av kassetter till eleverna som slutade nian. Fem vagnar med en klass i varje fick sina små paket. Allt så välorganiserat.
 Innan jag fortsätter måste jag berätta att året innan, våren 1979, startade på försök Närradiosändningar i vårt land. Meningen var att försök skulle pågå till sommaren 1981, men ,som vi alla vet så fortsätter de fortfarande. Något som jag och många med mig gläder oss åt.

Ser i mammas dagbok ang. juldagen 1980 att det är "vackertr väder, solen skiner alldeles som en vårdag.(ingen snö.) Tycker mig känna igen julen 2013! På Nyårsafton åkte mor och Stina till Göteborg och stannade ett par dagar. Trettondagshelgen var IngaBritta och Vidor i Högskulla .

Fortfarande kan jag endast genom min Fickdagbok hitta ett och annat för att minnas. Trettondagen hade vi hos oss 19 personer på gröt, står det. Vet ej vilka de lyckliga var.
Dagen därpå åkte Georg och Dagny till Stockholm. Nu var glada julen slut, slut. Ulla, Lennart och pojkarna hade tidigare åkt hem till Örebro efter julfirandet i Borensberg.

Den 1 februari år 1981 åkte IngaMaj med sin tvillingsyster IngaBritta till Brasilien där de skulle fira sina 50årsdagar. Med i sällskapet var Vidor, Stina och Raquel. De stannade i tre veckor.
Jag åkte hem till mamma några dagar. När jag kom åter fick jag ett sorgebud att min granne hastigt avlidit medan jag varit borta. Jag var och hälsade på honom och hans fru några dagar innan jag åkte till Figeholm. Så overkligt det kändes att han nu var borta. Hade varit och handlat och föll vid hemkomsten död ned. Det var ju frun som varit sjuk, inte han. Livet är oförutsägbart. Jag är än i dag tacksam för att vi kort tid före fått fin kontakt genom att jag åkte in till sjukhuset i Motala och hälsade på hans fru som
vårdades där.

Jag fortsatte med Studiecirklar och jobb i skolan. Denna vårtermin fick jag ett lite längre vikariat i Ekebyborna lilla byskola. Där fanns en etta och en tvåa. I ettan var min gode vän Anita Larsson lärare och vi åkte tillsammans varje morgon. Ena veckan körde Anita med sin volvo, nästa körde jag min lilla morris, som gav oss en del skratt på vägen genom att den måste behandlas på ett visst sätt för att den skulle rulla. Vi minns ännu den tiden.

Varje vinter kom min lilla mamma till oss och stannade lite olika lång tid. Så också denna vinter. En dag tog jag henne med till skolan för att hon skulle berätta för barnen om sin barndom. Bl.a. berättade hon om sin tid som fosterbarn då hon inte alltid fick äta sig mätt och hur hon inte fick någon mjölk med sig till smörgåsarna när hon gick i skolan, sedan hon en dag på hemvägen råkat tappa flaskan i en sten och därför straffades genom att mjölken uteblev.

Matsalen i vår lilla skola låg en trappa upp och en tant fanns varje dag på plats och lagade mat åt den lilla skaran, ett 20tal barn.

När det var dags för mat den dag mamma var med, så tog en liten kille mamma i handen och sa:"Följ nu med upp och ät!Och du får äta så MYCKET du vill!!!"
Den händelsen bar mamma sedan som ett ljust minne och berättade gärna om det.

Nu fick jag ett meddelande med vädjan om bön för någon med svår huvudvärk och jag avslutar nu med att önska er alla en God Natt. Var gärna med i bönen för att huvudvärken ska upphöra. Gud hör bön!

Tack Gud för denna sköna dag! Låt oss alla få sova gott omslutna av Din kärlek! Amen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar