En liten idyll det också, om än ingen skärgårdsidyll som Figeholm, men sjön Boren fanns.
I ett tidigare inlägg nämnde jag om att jag inte hade mycket jobb. Någon dag här och någon dag där.
De elever från Stefansskolan, som brukade komma hem till oss en kväll i veckan fortsatte med det.
I mars månad övertog Kerstins man en cafe'rörelse i Örebro och det var lite spännande. Kerstin fortsatte sitt jobb inom sjukvården.
Den 7 mars var det så dags för Georg att åka till Israel igen. Kom hem 3 april. Nu började det hända saker. Fastighetsmäklare kontaktades för värdering av huset.
Avskedsparty för Elsemarie som nu tvingades att börja på en skola i Örebro för att få chans att söka in till Musikgymnasium i Västerås. Vet ej, men möjligen var hon inte så ledsen för det. Hon hade varit en del i stan och hade en del bekanta där. Spännande, kanske!
Men om hon upplevde det som ett litet äventyr så var det betydligt värre för mej.
Dessutom var Georg utomlands och på den tiden fanns inga mobiltelefoner!
Den 18 mars står det i mina små anteckningar, som jag nu har till hands, att jag skjutsade henne till station i Motala,där hon,som så många gånger tidigare, tog tåget till Örebro.
Jag blev "omhändertagen" av en kollega från skolan i Borensberg och åkte med till hennes hem i VretaKloster och bodde där till nästa dag.Något jag än i dag är tacksam för.
Jag skrev och skrev om mina känslor gällande Elsemaries flytt och det kollegieblocket finns någonstans. Jag förstod att efter detta skulle det bli annorlunda i vår familj. Bara Georg och jag kvar och han bodde mer borta än hemma. Jag skrev om dagen då Sven flyttade, om dagen då Kerstin nygift åkte till Jerusalem i sällskap med sin man, för att bosätta sig där. Då vi flyttade till Borensberg stannade Ulla kvar i Örebro och då var det gott för oss att ha den 6 åriga Elsemarie kvar och det för lång tid framöver.
Nu var hon också borta. Hon fick bo i Hovsta hos Sven och Maria och valde att börja nian i Adolfsberg där hon hade en kompis.Lång väg att åka men hon trivdes och allt var väl.Hon hade ett gott stöd i sin svägerska som gjorde allt för att hon skulle ha trivsamt både hos dem och i den kyrka de tillhörde, Filadelfiakyrkan, där Elsemarie gick i söndagsskolan då vi förra gången bodde i Örebro. Hon hade ju också Ulla och Kerstin med sina familjer i stan så det var bara roligt.
I juni skulle hon vara med sin förra klass på skolavslutningen i Borensberg.
Nu ska jag berätta om dagen som gått att det fallit mycket snö över vårt land. Mest i söder. Isak följde med sin familj till Växjö där Filip och Linn väntade dem. Svårt väglag men de kom fram och allt hade gått bra. Alla körde sakta. Tack Gud att Du vakade över dem.
Eftersom dagen är slut och jag vill sova så säger jag GodNatt till er kära bloggläsare. Sov Gott! Guds änglar vakar över oss så vi kan vara trygga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar