Så fick vi ännu en underbar sensommardag med varma vindar!
Efter lång förberedelse kom jag ut på promenad med rullatorn. Jag fylls nästan alltid vid sådana promenader av tacksamhet över att någon uppfann detta fortskaffningsmedel.
Jo jag har käpp inomhus men när jag ska gå utanför dörren använder jag mig av denna fantastiska vän.
Jag bor i stans centrum och gick förbi Karolinska skolan , som påminde om studentfester och om Elsemaries tid som rektor där.
Fortsatte Slottsgatan fram och blev påmind om Margit Karlsson, lennarts mamma som i flera år såg till att en grupp av bedjare varje måndagförmiddag samlades till bön hos varandra. SÅ mycket vi fick vara med om att se vad Gud gjorde. Till viss del formades också mitt liv under den tiden och fortfarande är vi tre från gruppen som lever. Många har gått hem till Gud under år som förflutit.
Jag fortsatte min vandring och kom till Filadelfia, där vår familj haft sitt andliga hem under flera år.
Dörren var låst men en skylt talade tydligt om att runt hörnet finns en dörr som leder till expeditionen där det finns personal och man kan den vägen komma in i kyrkan, Jag kom ihåg åren då min älskade väninna Doris Sjöberg och jag varje vecka städade toaletterna i kyrkan.
Hon dog t alldeles för tidigt och jag sörjer henne ännu. Vi åkte tillsammans till den tidigare nämnda bönegruppen och träffades ofta. Vi bodde bara ett par kvarter från varandra.
Jag fortsatte till "Tullhuset" där Örebro Handelsgymnasium var beläget på något sätt och där Sven tog studenten år 1969. Om detta vill jag minnas att jag har berättat annars kommer jag att göra det.
Jag fick en nisch vid ingången till Tullhuset där jag på rullatorn kunde sitta och fundera. Jag njöt av det fina vädret. Längre bort på andra sidan gatan ligger ett långt hus med många bostäder.
Jag drog mig till minnes vänner som bodde där på den tiden som jag jobbade på RIA tillsammans med Håkan Blome' och andra, familjer som vi hade kontakt med. Underbara människor!
Eftersom jag i morse och senare under dagen fått veta om att jag hade att ta tid inför Gud att be för
en familj med barn och som hamnat i en oerhört svår situation. Senare fick jag veta om en ung man som har blivit kristen som asylsökande i vårt land och nu väntar på rättegång om huruvda han ska utvisas eller om han får stanna.
Det gäller personer i andra delar av vårt land och jag vet inget mer än att jag blev uppringd av en person som känner den nämnda familjen, som är svensk och en annan person som ringde om den unga asylsökande mannen. BED! var hälsningen! När jag säger andra delar så är det verkligen så det är. Det finns alltså inget samband mellan familjen och den unge mannen.
Jag kommer förmodligen aldrig att träffa någon av dem och jag vet ej deras namn men det är ju just detta som är det underbara att det i Bibeln står att "Vi ska bära varandras bördor" och då får vivara med och be för vänner vi inte känner men Gud VET allt om dem.
När jag gick omkring och sedan länge satt på rullatorn använde jag tiden till att be och jag vet att det är bara det som just jag kan göra och Gud gör resten men vår uppgift som Guds folk är att bedja med och för varandra. Var gärna med i bönen
Inte var Nastolgitrippen klar i och med pausen utanför Tullhuset men jag avslutar för i kväll så fortsätter jag min trippbeskrivning i morgon!
GodNatt kära vänner! Livet är spännande och intressant. Man vet aldrig vad som händer i morgon och bra är nog det! Jag hade tidigare i dag besök av en väninna och vi läste från Bibeln, Matteus evamgelium, kapitel sex; " Gör er därför inga bekymmer för morgondagen! Var dag har nog av sin egen plåga!" Nu är det sovdags också för en nattuggla som jag.
GodNatt mina vänner! Sov Gott! Tänk i bön på barnfamiljen som är svårt utsatta vad jag kan förstå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar