Måndag 3 september 2018 Nostalgidag..

Som jag tidigare kortfattat berättat så kom vi iväg på vår planerade resa, Kerstin, Ulla och jag.
Ulla hade förberett och kallade sig reseledare för hon hade haft telefonkontakt med en del "fölk" i samhälletVid en sjökant utanför "någonstans" stannade vi och åt frukostmackan med stekt ägg.

Solen sken och vi njöt och upplevde gamla minnen från våra många bilresot på 50 och 60talet.
Ulla nämnde om smörgåsskrinet, inköpt i Norge och som alltid fanns med på våra bilfärder. Lite urskuldande sa hon att smörgåsarna på den tiden var betydligt finare ån de äggmackor (SÅ GODA) som hon bjöd på denna dag, Så pratade de om skrinet med två våningar, Mackorna var
fint garnerade med salladsblad leverpastej, gurka, tomat och en dillkvist.

Alla i familjen älskade de där fikastunderna på våra långresor till mormor i Figeholm, farmor och farfar i Stockholm, Ingamaj och Sune i Vimmerby och Kalmar. Förutom alla badutflykter och turer till Rottneros, Mårbacka och Norge och fler platser. Vi tog vara på tiden att få vara tillsammans som familj på det sättet för vi var ju som föräldrar upptagna från morgon till kväll i affären.

Vi hade bestämt att först åka till Barbro Nygren vars make Sven dog några år före eller efter Georg.
Deras dotter Mariann kom som 14-åring till oss som barnflicka eftersom både Georg och jag måste jobba heltid i den "nerkörda" affär, som vi dristat oss att köpa, för att få den att bli i skick så den kunde försörja oss.
  På grund av vår utbildning i ämnet "Färger och Kemikalier" och behärskade yrket så vann vi många kunder och folk handlade hellre hos oss än att åka de tre milen till Filipstad. Vi var oerhört serviceminded
Åkte i vår lilla grå Morris hem till kunderna och gav råd vid renoveringar i deras bostäder och  levererade varor till dörren.

Att denna dag få träffa Barbro och fika med det goda kaffebröd Ulla och Kerstin bakat var en fröjd.
SÅ många minnen ! På den tiden vi bodde där hade man tid att umgås med varandra, TV kom under åren vi bodde i Lesjöfors.
I Saron var det gudstjänster, juniormöten, sångövningar , bönemöten, församlingsmöten, födelsedagsfester, besök av resepredikanter.Sång kvällar då det ibland var fullsatt i kapellet.
Alla kände alla i det lilla samhället och vi träffades som familjer så barnen fick ha roligt med varandra.
Alla var så vänliga, snälla och hjälpsamma. Vi delade sorg och glädje med varandra. Ulla och Kerstin poängterade vilken otroligt fin barndom de hade upplevt i Lesjöfors, när jag sa något om att det var allt bra långt från civilisationen. Då protesterade de och så klart var jag glad att få höra om att de var nöjda. Jag tror mig veta att Sven hade instämt med dem om han varit med. SÅ roligt han hade i slalombacken även om han bröt benet där och var gipsad en liten tid innan han var där igen!
Barbro och hennes Sven hade förutom Marianne två söner som vi så klart också träffade då och då.
SvenOlov och JanErik.Sven lagade bilen åt oss när det var dags. Om det var jag som kört på en lyktstolpe eller backat på Erik Bredenbergs bil vid Saron. Sven jobbade först på bruket. Efter jobbet hjälpte han både oss och andra tillsammans med Gunnar Svärd för att hjälpa oss andra.Inte alla hade bil  på den tiden.
Såsmåningom var det allt fler som skaffade bil för det är klart att det gav ju en viss frihetskänsla att komma ut från det lilla samhället, ganska isolerat genom sitt läge och folket tjänade ganska bra så de fick med  tiden råd att ha bil. Vi var redan från början beroende av att ha bil för affärens skull.

Barbro och vi hann också med att prata om ett "förr" och ett "nu". På den tiden var bruket på frammarch. Villor byggdes och folk flyttade in.
Storhetstid för bandylivet  som baron De Geer, ägare till bruket ,vurmade för och såg till att bra spelare kom. Jobb gick alltid att ordna.
Nu är det annorlunda, som det ju blir när fabriker och affärer läggs ned och ungdomar ger sig ut att studera och får jobb på annat håll.
Bandyn kanske leverkvar ännu . Med unga spelare?
Men vad nu då? Här sitter jag och skriver och har ännu inte tagit avsked av  Barbro Måste berätta att det
 var hon som  sydde kläder åt flickorna och mej. Jag minns att jag fick beröm vid något tillfälle för att våra barn var så välklädda. Hur nu Barbro bar sig åt med detta men hon kunde "trolla" med tygbitar och sydde både klänningar, långbyxor och kappor till flickorna.
Kerstin och Ulla påminde också om hur deras dockor försvann fram i december månad. Då vistades de hos Barbro några dagar.
.På julafton kom de åter, iklädda nya tjusiga kläder som Barbro sytt.
Så roligt med alla minnen från den tiden,

Den här bloggen kommer nog att ta ett par kvällar till i anspråk.
Som ni vet så kommer sömnbehovet plötsligt över mej och det betyder att NU just nu ,är det dags att avsluta skrivandet och sova.
Dagen i dag har varit vacker sensommardag och jag har slöat största delen av dagen.
Åldern börjar kännas av och man får vara tacksam för varje dag som går och jag orkar något lite.
Nu säger jag GODNATT och SOV GOTT!
Vår fader kär han  vakar över oss!