Det skulle ej kännas OK att inte berätta mer från måndagen och vår resa till Lesjöfors, så jag fortsätter: Fick i dag SMS från Sven, som ju, av syskonen, har flest minnen från det lilla samhälle där de alla tre trivdes med livet. Han skrev;"Instämmer till 100%" Klart jag kände mig nöjd.
Så många vänner vi hade och vilken inblick man fick i människors liv och leverne.
Om man har en affär i ett så pass litet samhälle så undgick man inte att leva med i det som skedde.
Det som från början slog mig när vi kom från Stockholm, först till Kil och senare till Lesjöfors, där barnen växte upp och där de gick i skolan var att människorna var så snälla och jag kunde se en viss skillnad från min egen uppväxt i ett litet samhälle. Människor talade inte illa om varandra. Gjorde vi något fel mot någon kund i affären blev de inte arga (vilket kunde hända bland kunder man hade att hantera i Stockholm tex.)
Är det kanske så att värmlänningar är särskilt vänliga och fördragsamma? Förtal förekom inte utan det fanns alltid något förmildrande att säga, även om tillfället var lämpligt att säga något ofördelaktigt om någon som ej var närvarande. När vi träffades som vänner så fanns barnen alltid med och de hade roligt tillsammans.
Nu har vi sagt adjö och kramat om vår vän Barbro.
Vi åkte vidare till Lesjöfors Järnvägsstation där Georg (jag under hans långa sjukdomstid då han var i Arvika) varje morgon hämtade postsäckarna, som skulle till Postkontoret.
Lite deprimerande att se de gräsbevuxna spåren. Inga tåg!
Vi tittade oss omkring i Stationshuset. Luckan där man köpte tågbiljetter fanns kvar.
Det var roligt att se att det fanns driftigt folk som gjorde något av den gamla ärevördiga järnvägsstationen. Nu fanns ett trevligt cafe' , där man också kunde ha mindre fester och små tillställningar. Min FBvän Mariann ( Spallas dotter ni vet)hade talat om att där serverades fina räkmackor. Ulla ringde innehavaren Carina, som berättade att de egentligen hade stängt på måndagar men så klart "kunde hon gå dit och fixa var sin räkmacka" åt oss om hon fick veta när vi kom.
"Det där är riktig Lesjöfors anda" sa Ulla belåtet.
Jag kan rekommendera alla som ska till Sälen och andra nordliga platser att ta vägen genom Lesjöfors och titta in för en räkmacka eller paj på Järnvägsstation för där hade inte sparats på något. När jag får hjälp med att scanna ska jag skicka foto.(Jo barnbarnen lärde mig men jag har glömt)
.
Nästa besök, som reseledaren Ulla hade förberett gällde "LYKTAN". Nyckeln kunde hämtas i en viss brevlåda och så stod vi dör i vår gamla lokal där Saron hade ungdomsverksamhet. Jag minns när Georg och Evald Larsson som tillsammans med sina fruar var scoutledare fick löfte att använda den lilla stugan till våra juniorsammankomster. Där lärde vi oss lösenordet "Framåt steg för steg", som högtidligt öppnade sammankomsterna, samt " En J1 are är "Sann i tanke, ord och gärning":
Se bara vad jag minns. Nu var det ganska tomt i huset. Det hade använts som cafe' en tid , om jag fattade rätt, men nu var det "obebott." Det var i det lilla huset vi hade planerat att sälja leksaker och slitit hårt för att under December månad avlasta vår vanliga butik.
På söndagen var det julskyltning och vi hade gjort säå mysigt i fönstrenh med tomtar och leksaker , som skulle säljas i det lilla huset. Nästa morgon när vi kom dit fick vi se att kaminen hade "puffat" ut rök och vi hade bara att köra alla varor tillbaka och ordna så att vi fick plats för alla leksaker. Jag vill minnas att jag jobbade en hel natt med detta. Det var samma decembermånad som Georg fick veta att han hade TBC på lungorna och annandag jul fick åka ambulans till Arvika Lungklini.
Om detta har jag tidigare berättat. Jag kan försäkra att vi var beroende av Guds hjälp.
Och vi fick se hans hand i så mycket för Gud sviker aldrig.
Så klart kom minnen av olika slag till mej när vi stod i den lilla stugan där jag ej hade varit på så många år.
Nästa besök gällde något som var ytterst intressant men som ej fanns på "vår tid".
Om detta får jag skriva i morgon för nu är det dags att sova igen.
GODNATT mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar