Den här dagen är lite speciell för mej. Den 18 april för 40 år sedan befann jag mig i Jerusalem. Min Georg var guide och hade många resor dit. Skickade hem EN grupp och tog emot en ny. Denna gång kom vår yngsta dotter, vårt "sladdbarn", och jag med i den nya grupp som pappa Georg tog emot på flygplatsen och sedan gick färden med buss till ett hotell i byn Emmaus, som det står om i Bibeln, Lukas ev. 4kap.
Nästa morgon åkte vi alla in till Jerusalem. Vår dotter och måg, som var bosatta i Betania utanför Jerusalem, väntade sitt första barn och innan vi lämnade Emmaus fick vi pr telefon via Hotellet veta att en liten gosse kommit till världen.
Vårt första barnbarn. Georg sa till gruppen att de fick en timme "ledigt" i Jerusalem medan vi gick till föräldrarna och det vackra barnbarnet. Han hade svart kalufs och underbara klara ,bruna ögon. Varken förr eller senare har jag sett ett så vackert nyfött barn.
Den där timmen gick fort och Georg hade mycket att visa så vi vandrade vidare tillsammans med gruppen. Vi stannade där ytterligare fyra veckor så vi hann med att träffas senare. På den tiden var det 14 dagars resor så vår femåring och jag fick vara med om att ta emot en ny grupp från Sverige och vi hade då möjlighet att bo hos dotter och måg och den lilla sonen.
Jag ska gratulera 40åringen vid ett senare tillfälle. I dag endast med mobilens hjälp.
En telefonintervju har jag hunnit med och en tur till livsmedelsbutiken.
Nu vänder jag åter till Stockholm, denna stad som jag verkligen lärde mig att älska. Läste häromdagen en krönika om varför man tycker om att bo på en viss plats
och krönikören kom fram till att det har att göra med att man trivs där man har sina vänner. Nu var det så att jag kom från Småland till Stockholm helt ensam.
37 år tidigare kom min mamma från Stockholm till Småland helt ensam. Hon fick både vänner och familj och trivdes i Småland. Såsmåningom fick jag också både vänner och familj i Stockholm men i början var det inte så lätt vill jag säga. Tant Magda och chefen (som jag på affärstid enligt tillsägelse kallade honom) hade inga egna barn och det kan väl inte ha varit så lätt att helt plötsligt få en tonåring inpå sig men det gick bra. Jag trivdes med affärslivet och lärde mig alltmer om alla konstiga saker som jag inte ens hört talas om .
En gång i månaden hade vi tillgång till tvättstugan i källaren och då fick jag stanna hemma och tvätta. Det tog halva dagen. Efter det till affären! Varje fredag
fick jag stanna hemma halva dagen för att baka bullar och en sockerkaka. Sedan ta några bullar i en påse och cykla iväg till affären där det blev kaffe och bullar efter lunchen. Ibland blev jag något sen för jag skulle också hinna med att dammsuga lägenheten. Men på den tiden var det lätt att vara snabb. Nu när jag är
gammal går det sakta men "Allt har SIN tid".
På kvällarna satt jag ibland och klinkade på gitarren, skrev brev, läste kartan, som faktiskt gjorde att jag ganska snart lärde mig att hitta gatorna.
På söndagarna åt vi tillsammans alla fyra och jag fick hjälpa till med att laga maten så jag lärde mig något hela tiden. Eftermiddagen blev det promenad någonstans. Något umgänge med vänner existerade inte för någon av dem.
Ibland på söndagskvällarna tog tant Magda och jag buss 54 från Ringvägen till S:t
Eriksplan och gick till Filadelfia på Rörstrandsgatan där Lewi Petrus var pastor .
Tant Magda hade en favorittalare där. Han hette Willy Säve. Einar Ekberg sjöng solo. Första Advent gick vi till Mormonernas kyrka på Götgatan. De hade en fantastisk kör och sjöng de fina adventssångerna så man hade dem inom sig i flera dagar. Men mycket skulle hända innan advent!!
Men nu, kära bloggläsare är det dags att sova så jag säger GOD NATT!
Här ett ord att sova på: "Gud ger den trötte ny kraft och förökar den maktlöses styrka." Jes 40. Vi hörs i morgon om vi får leva och ha hälsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar