I går var det söndag. Det blev ingen blogg då. Men jag minns. Gudstjänst i Filadelfia kl 11.00. De sjöng "Löftena kunna ej svika". Sången som skrevs av Levi Petrus och som handlar om TRO och TILLIT. Man kan vara kristen, tro att Gud finns men ändå sakna tilliten. Det är sorgligt. I denna sång uppmanas vi att TRO på Gud "i alla väder"om ni förstår.
Predikan handlade om Abraham och Sara. Tyvärr gav jag mig ej tid att ta fram min hörapparat när jag gick till kyrkan.Visste ej vilken av pastorerna som skulle tala.
För att kunna höra den som talade i går MÅSTE jag ha hörapparat. Den pastor som var mötesledare hör jag alltid så bra utan.
Efter kyrkkaffet följde jag en av våra medlemmar hem. Hon är 92 år och ganska intressant att prata med. Hon blev nyligen mer eller mindre tvingad att sälja sitt gamla hus och flytta in i en trerummare,modern och fin. Hon trivs inte där.
På kvällen fick jag följa med henne och hennes väninna som har bil, till Byrsta Missionshus.Det ligger utanför Kumla. En liten " varm" församling där man blir
varmt välkomnad och man frapperas av enkelheten och kärleken som är så påtaglig.
Ett härligt sångarpar sjöng och spelade helt fantastiskt. Predikanten berättade om
under och tecken som Gud gör i vårt land i dag och hur människor kommer till tro på Gud.
Och nu ska vi till Stockholm och syrorna, som jag lovat berätta om. Jag avslutade mitt förra inlägg med att nämna om Cafe´ 20, som det kallades. Dit kom varje morgon
några gubbar som satt där och drack pilsner. De hade röda näsor och för mej var de
ganska intressanta. Visst drack man pilsner i Figeholm också men att se samma gubbar dag efter dag var lite speciellt. De kunde också köpa mat där. Var de fick pengar undrade jag ibland men de var nog pensionärer och så fanns ju alltid Frälsningsarme´n. Beskedliga gubbar var de.
Men för all del. Inte alla "törstiga" satt på cafe´ 20. Ibland kom någon sådan in i affären och hade en literbutelj med sig och ville köpa rödsprit. Det påstods att blåspriten var "finare" men den krävde inköpstillstånd och därför blev det rödsprit.Denna behövde dock renas för att kunna drickas och detta gjorde man genom att sila den genom en limpa. Chefen berättade om en rättegång där en gubbe stod åtalad och bl.a. så gällde det rödsprit som han och kompisarna hade druckit sedan
de renat den genom en limpa. På domarens fråga vad de gjorde med limpan fick han svaret:" Den åt vi upp".
Det var inte bara rödsprit som gick att dricka. Ett par gånger i veckan kom en lång och ståtlig man iklädd svart överrock.Strax efter det vi öppnat." Han hade en mindre flaska med sig. Lämnade den och sa:"Gomorron lilla fröken ,kan jag få lite
fixe´rsprit i denna. Jag har nämligen gjort en del kolteckningar." (Man blåste med
en liten spruta fixersprit över teckningen för att bevara den) Han fick sin flaska och vi visste ju till vad den skulle användas. En annan lågväxt, välklädd man kom ofta,alltför ofta , in och köpte en flaska rakvatten som kostade 3.80. Har nu glömt namnet. Det diskuterades om vi skulle neka dessa inköp men har inget minne av att det någon gång gjordes.
Jag berättar det här för att ni såsmåningom ska få se andra sidor av Stockholm och vill ge denna bakgrund.
Så var det syrorna, som förvarades i bruna ståndkärl med glaspropp som kork. De stod snyggt uppställda i hyllor i affären. De fanns alltså i lös vikt och kunden hade mestadels flaska med sig så de slapp köpa flaska av oss.
När jag sitter här och skriver så undrar jag varför vi sålde så mycket sådant.
Till vad? Jo saltsyra för rengöring av toaletter bl.a. Av svavelsyra gjorde vi mässingsvatten. Ett ståndkärl fylldes tillviss del med vatten. I detta hälldes svavelsyra (under rökutveckling) och denna blandning kallades Mässingsvatten som användes av husmödrarna att putsa zinkbänken med. (Innan den rostfria diskbänken fanns). Salpetersyra användes när innanfönstren skulle sättas in på hösten och hälldes då i små speciella glas för att dra åt sig fukt.
Även om det fanns glastrattar att använda så liksom hörde det till att man skulle klara att hälla ur ståndkärlet till den flaska kunden hade med sig och detta utan att spilla. Det var dock så att syrorna ej fick säljas i vilken flaska som helst utan det måste vara medicinglas. Så var det etiketten som man absolut inte fick glömma. Detta har jag i mig än i dag.Livsviktigt!
Vätesuperoxid sålde vi till att "koka" ur sår med och till blekning.
Trikloretylen ,med den otäcka ,tunga doften användes till fläckborttagning. Vi hade en kund som köpte litervis av "tri" till sin firma där hon tog emot handsktvätt. Hon ansågs vara lite "knäpp" och chefen sa att det var för att hon haft så mycket beröring med Trikloretylen.
För att hälla ur ståndkärl till annan flaska fick man ta ett fast grepp om ståndkärlets botten med höger hand och med vänster hand under själva flaskhalsen och då gick det utan att spilla.
Att sälja Lutpulver i lös vikt var inte så roligt. Men det var ganska vanligt. Ur en liten trätunna fick man ösa natronlut i påsar.Och då gällde det att inte få något på händerna. I så fall var det direkt till vattenkran.
Nej så trötta ni blir av allt detta men nog var det märkligt hur det gick till på den tiden.
Nu berättar de i TV om den stora rättegången mot Breivik i Norge.Åtalad för att ha mördat 77 människor förra sommaren.Skrämmande!
Nu vet inte jag hur mycket jag har skrivit och inte hur många fel jag gjort men nu publicerar jag i alla fall. Ha överseende med mig.
Jag avslutar nu med att önska oss alla en GOD Natt. Måndagen har varit bra med träning och lättja efter det. Pensionärsförmån! Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar