Mitt barnbarn Linn var nyss fyllda fyra år då hon ringde till mormor."Hej! Jag har ont i magen. Å så har jag ont i ryggen.Vet du vad sjukdomen heter? Den heter Aprilsjukan.Be för mej i kväll. Kan du dä?"
Läste det nyss i en anteckningsbok där jag gömt en del "godbitar". Varifrån hon fick ordet "Aprilsjukan" i mars månad då hon ringde vet jag ej.
Men i morse fick jag en sjuka, vars namn jag just nu ej kan komma på. Men det finns!
Det började med att jag fikade med bulle. Så tillvida var allt som det skulle!!Se bara! Det rimmade ju!
Efter detta skulle jag ha min stilla stund med Jesus, som jag brukar börja dagen med
men kom på att jag nog skulle äta frukost. När jag skulle fixa den fick jag se vattenkannan. Visst ja! Jag vattnade ju inte i går! Då kom jag på att jag måste ju tvätta håret eftersom jag skulle till hårfrisörskan klockan 12. På väg till detta fick jag se strykjärnet och visst ja! Jag skulle ju stryka långbyxorna! Men då kom jag på att det var viktigare att tvätta håret så det hann torka innan jag skulle ge mig ut. Så då gjorde jag det. Men frukosten! Och Medicinen! visst det hade jag ju glömt! Åt denna och skulle sedan stryka långbyxorna men fick plötsligt syn på de stackars tomatplantorna som blivit över sedan jag planterat om en del.Satte igång med detta. Nu räckte inte jorden till så jag måste hämta ny jord i garaget.
På väg dit kom jag ihåg långbyxorna som jag skulle stryka. Men nu hade de öppnat på en pastorsexpedition dit jag skulle ringa och tog då fram släktforskningspärmen
och började titta på papper. Men strykningen då? Jo nu gick jag direkt till strykjärnet. Ringde samtalet. Tog hunden med mig och gick till hårfrisörskan. Sjuk domen får i dag heta Aprilsjukan. Ska berätta dess rätta namn när jag hittat det.
Sedan har allt varit OK och nu ska jag ytterligare skriva av mig lite. Jesus bor inom mig så med Honom kunde jag prata medan jag gick på gatan. Den här sjukan gillar jag inte.
I mitt förra inlägg berättade jag lite om hur livet gick programenligt dag efter dag. På jobbet och hemma. Fritiden blev lite trist i längden så jag tog itu med det lite senare.
Som jag tidigare nämnt så var jag i början fruktansvärt rädd för att möta kunderna. Chefen och hans fru fick ta hand om dem medan jag höll till ute i lagerrummet när jag inte dammade ståndkärlen och glasburkarna.En bra sysselsättning var också att klistra tvättmedelskuponger på kartor som skulle skickas till något ställe. Min bror sover så här dags så jag kan inte ringa och fråga honom vart man skickade kupongerna. Så använde jag min tid av rädslan till att räkna kvitton, som inlämnats av kunderna. Någon räknemaskin existerade ej så det var att skriva av kvitto efter kvitto. Räkna samman rad efter rad. Jag har alltid gillat matematik och har än i dag lätt för huvudräkning. Kanske tack vare alla dessa kvitton. Tre % återbäring rörde det sig om.
Men så hände det där med att chefen blev inkallad till beredskapstjänst. Tant Magda och jag blev ensamma i affären. Och detta i april månad då det blev mera att göra i affären. Storrengöring i hemmen, färg och fernissa till båtar mm.m. Nu fanns det inget val för den stackars smålandstösen. Jag log mot kunderna, som jag fick lära mig av min 18-åriga chef i manufakturen i Figeholm, och det visade sig att det var kunder som kunder. Alla var människor och det blev alltmer trevligt att möta dem och det var bara roligt att gå till jobbet. Jag fick vara med om att göra inköp. Fick ta ansvar för det ena efter det andra och ju roligare blev det.
Chefen fick permission ibland och kom hem ett par dagar. Hans beredskap blev ej så lång för han fick magsår och skickades hem för gott efter ett par månader. Men nu hade hans fru, genom att ställa krav på mig fått mig att fungera ganska bra och jag
klarade nu av det som förväntades av mig.
Våra kunder bodde inom ett ganska litet område men en kund hade vi på norr. Det var Jehova Vittnens kontor på Luntmakaregatan 94.Chefen där hette Eneroth, vill jag minnas och hans fru och tant Magda var bekanta så därför beställde de rengöringsmedel hos oss och det var jag som fick ta spårvagnen dit för att leverera varorna. Det var trevligt att komma ut ett tag så jag åkte gärna iväg dit.
En kund,som hette Bergvik var målare och bodde ute i skärgården. Han kom med färjan och tog sig därifrån till vår affär. Han gick alltid direkt in till chefen vid skrivbordet och drog sina historier. Ganska mysigt. Så köpte han linolja, terpentin och annat som han behövde innan han begav sig till färjan igen.
Men nu får det väl vara bra för i dag. I morgon ska jag ej ha "Aprilsjukan", hoppas jag. Det är bäst att ta en sak i taget och göra det klart men det mesta av det jag hade tänkt göra blev gjort fast något "splittrat".
Sov Gott när det blir dags och glöm inte ett litet tack till Gud för dagen som gått
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar