Vardagen hinner ifatt oss.

Vid kyrkkaffet i går fick Sven och jag av bordsgrannen en fråga om vad vi tyckte var det mest minnesrika från vår resa. Båda svarade vi att det nog var
Ground Zero. Det var mäktigt och gripande att stå där och minnas. De stora bassängerna lika till omfånget som tornen en gång var. Vattnet som rann efter sidorna. Alla namnen på de som omkommit både i tornen, i flygplanet,brandmännen och andra som mötte döden på grund av det som skedde denna septemberdag.

Jag hade ju sagt att jag önskade komma till New York för att få se skyskraporna. Jag hade varit i Singapore och sett en del sådana där men ville inte nöja mig därmed. "New York fattas mig" sa jag till barnen och funderade på om jag någon gång skulle haka på någon gruppresa dit. Undra på om jag blev överraskad när jag blev erbjuden att i mina barns sällskap få min dröm förverkligad.

Överraskad ,minst sagt, blev jag också av att se att skyskraporna var så många till antalet. Vilken syn! Det känns så bra att jag fått se allt detta och att jag fick göra det tillsammans med mina barn. Tack Gud!

Vi tog verkligen vara på tiden för att hinna se mesta möjliga på den tid som stod oss till buds.Jag är överväldigad av alla intryck. Människorna var vänliga och tillmötesgående och mitt intryck var att det är en trivsam stor stad.

Överraskningen då SAS gjorde sådant nummer av mitt födelsedagsfirande redan i Oslo
och gjorde vår resa till en fest vi aldrig kunnat föreställa oss.

I mina tidigare inlägg har jag ju berättat om det mesta vi fick vara med om. Är så tacksam till Gud och till mina barn och till alla som skickade hälsningar till min födelsedag.

Nu går livet som vanligt igen och jag får fortsätta att berätta om mitt liv. Jag har haft ett innehållsrikt liv och ska dela detta med er framöver.

Idag har jag tränat. Skalat en stor gryta potatis som i morgon ska bli kroppkakor som ska ätas av barnbarn med familj när de kommer på besök. Jag har allt bra roligt. Nu önskar jag er alla en God Natt. Vi ses i morgon om ni vill!!!!