Nu har jag inte skrivit i bloggen sedan 29 februari så nu är det dags att sätta igång. Hej på er alla som med tålamod har väntat.Tack också för uppmuntrande hälsningar! Det hade varit svårare att komma igång efter så långt uppehåll om jag inte hade haft några läsare. Nu känns det bara roligt att börja skriva igen.
Om jag nu är lite utförlig i min resebeskrivning så ber jag er ha överseende därmed. Jag befarar att så blir fallet och det beror på att jag har svårt att senare komma ihåg var jag har varit och därför ser till att få det nedskrivet för framtiden. När jag blir gammal ska jag sitta och läsa . Och minnas denna fantastiska resa som naturligtvis blev speciellt värdefull på grund av att jag hade alla fyra barnen med på resan.Tack till alla fyra "respektive",
som utan gnäll accepterade!
Torsdagen den i mars kl ett på natten startade vi i Hallqvists bil från Örebro.Efter kaffepaus på Statoil i Enköping anlände vi till Arlanda kl fyra.Vi skulle byta plan i Oslo och på den ganska korta resan hann vi med att äta frukost.De tre flickorna Kerstin, Ulla och Elsemarie hade utsett storebror Sven till resans chef vilket betydde att han förutom att sköta den ekonomiska biten också stod för bokning av biljetterna. Kvällen före resan meddelade han att på grund av datorstrul hos SAS skulle vi ej få de platser nära varandra som han räknat med. Detta gällde den långa resan från Oslo till New York. Flickorna lät bekymrade när de meddelade mig detta. Så lång tid som denna resa varit planerad och så skulle det strula. Men i mitt hjärta var det något som sa:" Vi får väl se! Gud har nog en lösning på detta så att vi får sitta på samma rad." Så jag var helt lugn och tänkte ej mera på det.
Planet landade i Oslo efter någon timme.Mitt sällskap stannade kvar i planet för någon överläggning. Eftersom jag inte hade några plikter på denna resa så gick jag mot utgången där kabinpersonalen stod och en kille sa:" Ha en go tur i Oslo nu då"Jag svarade skrattande:" Jag ska inte till Oslo. Jag ska till New York och fira min åttiofemårsdag och därinne står mina fyra barn som också ska dit." Vi hann prata ytterligare några ord innan de fyra kom och vi gjorde sällskap ut ur planet.Plötsligt kom den trevliga killen springande och frågade mej:" Vad heter du?" När jag sagt mitt namn sprang han genast tillbaka ." Nu ska du se att han hittat på något", sa Elsemarie. Vi gick in och satte oss för att vänta på nästa plan. Då ropades det i högtalarna: "Ruth Landh till Information". På väg dit möttes jag av en kvinna som följde med till de övriga i familjen och meddelade att hon var chef för kabinpersonalen på nästa plan och att hon " fått höre att de söteste mennisker skulle med planet till New York och något borde göras". Nu kunde hon meddela att de hade "uppgraderat" oss så vi skulle få åka "Economy extra" och få finare mat och bättre utrymme osv. och delade ut numrerade sittplatsbiljetter med våra namn. Gissa om "barnen" blev glada.! Och jag med. Se där vilken överraskning GUD hade i beredskap! Nu satt vi så vi kunde prata med varandra. Efter en stund blev vi bjudna på champagne för att fira min födelsedag. Vi blev bjudna på glace, kaffe och choklad och fick var sitt paket med diverse bra saker i. Ja det blev rena lyxresan.Frågade om det var något vi önskade så var det bara att säga till.
Från flygplatsen tog vi tåget som hade hållplats nära New Yorker Hotel där vi skulle bo några nätter.Hotellet hade 40 våningar. Vi hamnade på våning 24. Jag delade rum med Kerstin. Ulla och Elsemarie i rummet bredvid. "Reseledaren" någr rum längre bort i korridoren. Alla var nöjda. Middag intogs i hotellets restaurang. När vi ätit klart var klockan 20.30 . I Sverige 2.30 (mitt i natten). Då hördes Kerstin säga:" Om jag inte får gå till rummet nu så får ni bära upp mej" Så vi tog omedelbart hissen till våning 24. Och somnade så gott! Nu är vi alltså i denna stad om vilken jag har sagt att "den fattas mig". Jag ville se skyskraporna!
Jag ville komma till Amerika. Skönt nog hade jag ju i november efter att i många år sökt efter min försvunna mormor, fått veta att hon är begravd i Sverige. Så nu slapp jag att tänka på det.
Att mina barn hittade på att vi skulle göra denna resa och min önskan bli uppfylld är något jag ej kan skatta högt nog. SÅÅÅ roligt vi hade. Men jag tror att det får räcka för i dag . Jag avslutar med ett Ord från Psaltaren, som jag läste i morse.
" Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt livs värn, för vem skulle jag rädas? Ps.27 i GT. Ha det bra! Gud älskar dej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar