Trött ovanligt tidigt i kväll. Då är det vilsamt att ta till bloggen. Tack, Gud för att datorn kom på andra tankar och började fungera i dag. Att scanna och skriva ut går fortfarande inte.
Bäst att berätta lite om livet. I går var det måndag och jag hade inga matgäster. Några mobilsamtal och ett besök på förmiddagen. Isak kom och något senare ringde det på dörren. Nej, nej, jag gick i morgonrock och ville absolut inte att någon skulle komma innanför stugans dörr.
Efter en kort stund tittade jag neråt gatan. Men nej, där cyklade Tobias på väg till skolan. Vad kunde han ha för ärende? SMSade:" Var det du som ringde på?" Svar:" Ja, jag ville bara visa dig att tandställningen är borta och hur fina tänder jag har." Men så dumt av mig att ej kolla vem besökaren var! I morse kom han och visade en vit fin tandrad, mycket nöjd!
På eftermiddagen i går åt jag raggmunk hos min syster tillsammans med Sanna och lilla Olof, nu 5 månader!
I dag, tisdag, vaknade jag och var sömnig. Låg vaken ett par timmar i natt. Kom på att Advent närmar sig och köksfönstren ska ju enligt gammal sed rutas in med "plakatfärg". Nu är det gjort och julgardinerna med broderade tomtar, på plats. I morgon, om jag är frisk från "halsontet",ska jag baka lussekatter med absolut äkta saffran. Välkommen att smaka på! Nu blev jag påmind om dagens stora miss. Min vän Stefan hade berättat om Mikaelkyrkans stora julbord i dag. Men jag läste i tidningen att det var sopplunch, sista för året. För en stund sedan ringde S. och berättade om allt gott jag gått miste om. Fyra strömmingar och en stor potatis åt jag här hemma! Ojojoj! Never more, ska jag göra om denna miss!
Enda trösten är att jag fick fönstren avklarade, fast en dålig tröst, egentligen! Det är så festligt med julbord i kyrkan! Jag har dock en inbjudan till en annan kyrkas julbord längre fram och dit ska jag!!!
Jag har också i dag planterat vindruvsskotten som jag tog med hem från vår Skåneresa för en tid sedan. De har rötter men inga blad,ännu. Får se hur många som blir vid liv.
Medan jag jobbade med adventsförberedelserna avlyssnade jag ytterligare ett antal gamla kassettband, varav vissa ska spelas över till CD, andra slängas. Frestande är att berätta lite om vissa gamla band, men jag dröjer därmed till senare tillfälle.
När jag senast skrev om 80talet var jag en bit på väg mot Tyskland i en turistbuss.Måste erkänna att mina anteckningar från resan är mycket knapphändiga. Jag behövde väl inte skriva, jag som var gift med guiden!! I dag tänker jag annorlunda!
De flesta av Georgs resor denna sommar omfattade en vecka och viktigast var de två dagarna i Oberammergau och Passionsspelen. Den här resan omfattade två veckor och vi hann se många, många platser. Jag får dock anledning att återkomma till en liknande resa fyra år senare då Passionsspelen hade 350årsjubileum och även Elsemarie var med på resan. Första spelen var ju 1634 när Gud tog bort pesten från byn och man gav ett löfte att vart tionde år genomföra dessa spel.
Jag får berätta mera då. Förhoppningsvis har jag också fått scannern fixad så jag kan få med lite bilder. Hemtelefonen funkar inte efter att jag fått nytt modem och mina samtal med firman förs på en nivå som jag ej behärskar. Nu är Jonas i jobb hela dagarna igen så det är inte så enkelt att få hjälp. Utöver jobbet ska han lämna och hämta sina barn på dagis så jag väntar i det längsta med att be om hjälp men nu är nog tiden inne.
Jag tror att jag avslutar det som skulle bli referat av resan och ser att vännerna och jag kom åter till Borensberg den 23 juni,en måndag. Georg fortsatte med bussen till Stockholm för att på tisdagen åter resa med en grupp till Oberammergau för en vecka. Hur orkade han?
Ett par dagar senare åkte jag tåg till Stockholm för att gratulera Ingeborg, farfars efterlämnade hustru, som hela tiden höll kontakt med farfars barn och barnbarn. Nu var vi alla, utom Georg, där för att fira hennes 80årsdag.Ser i mina anteckningar att jag ringt familjen Beck, vännerna från Lesjöforstiden, som flyttade till Stockholm innan vi flyttade till Örebro. De gav oss så mycket av omtanke och kärlek, speciellt under tiden då Kerstin var allvarligt sjuk och senare under Georgs sjukdomstid.
Den 7 juli kom Georg hem från Tyskland och denna gång över Göteborg, där han stannade och jag mötte upp efter att ha åkt tåg dit.
Detta får bli allt just nu. Ett TVprogram konkurrerar nu med sängen om min uppmärksamhet. TVprogrammet går i repris så.... Det är bara det att jag ofta glömmer.
I alla fall önskar jag er alla en God Natt. Tryggt kan vi sova under Guds beskydd! Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar