Hade tid hos Ögonmottagningen i dag. Nyligen ändrades bussarnas linjer här i stan. Därför gick jag i god tid till bussen då jag inte hade någon turlista. Räknade med en stunds väntetid. Tre bussar skulle passera min hållplats men ingen av dem gick till sjukhuset. Före förändringen fanns en buss som gick direkt dit. Jag blev arg. Inte så mycket för min egen del som för de många människor som bor i Lundby och Vivalla, där det bor många; både invandrare och svenskfödda. Naturligtvis blir det nu så att många tar bilen i stället. Och här som det ofta talas om miljön.
För mig, i dag, betydde det tre olika bussar och 5 minuters försening.
Ur hissen på sjukhuset steg två personer, som jag ej uppmärksammade förrän jag hörde dem heja på mej. "Jag är arg,"sa jag. Hade så gärna velat växla några ord med dem, Bert och Gunbritt Parsmo, mina vänner! De såg att jag hade bråttom och tackade för att jag talade om att jag var arg.
Jag fick mitt ögontryck kontrollerat och en kort stund senare lämnade jag hissen på bottenvåningen, ledsen för att jag ej fått en stund i fiket tillsammans med mina vänner.
På väg mot utgången får jag plötsligt se dem med var sin kopp kaffe vid ett bord. Snart satt jag där också och så fick vi en pratstund i alla fall.
Så blev det besök i bank och en del affärer innan jag tog en buss hem.
I TV har man de senaste dagarna berättat om förändringar i Ukraina, äntligen! Presidenten har lämnat Kiev och landet står utan fungerande ledning. Nu hoppas man att det såsmåningom ska bli lugnare i landet men o, så många sår detta uppror lämnar efter sig. Så många döda. Såmycket sorg. Så stor förödelse.
Här i Sverige har vi bekymmer för att det är brist på snö inför Vasaloppet kommande söndag.
På gatorna i Sveriges städer sitter fattiga människor från Rumänien och tigger. Det är så frustrerande att se dem och vi undrar om vi ska ge eller låta bli. Bäst vore om Rumänien tog hand om dem på ett sätt så de inte behövde åka till andra länder och tigga. De bor i små läger, i husvagnar och tält. Ibland ger vi en slant, ibland inte. Ibland får de en kasse med lite ätbart men hur vi gör så har vi dåligt samvete och det gör ont att se dem. Hoppas att det ska bli en annan tingens ordning! Vi vill ju så gärna hjälpa och vi har det bra i vårt land men vi känner oss maktlösa inför eländet.
Hade nog tänkt gå till 80talet igen men är alltför trött.
Nu säger jag därför GodNatt till er alla och som avslutning en liten vers från söndagsskolan.Många av er minns den nog. "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Att läsa Bibeln är viktigt för vår inre tillväxt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar