måndag 10 februari 2014

Måndag 10 februari 2014. Mer om år 1982.

Måste säga att jag är så tacksam för att jag fått leva så länge så jag fått vara med om så mycket som jag nu kan berätta om.
Men jag börjar väl med dagen som snart ska ta slut.
I dag hade jag fyra matgäster. Mitt barnbarn Kristin hörde av sig, undrande om hon fick komma till lunch. Så klart att hon fick. Så roligt för både mig och Isak att se henne igen.
 Isak fick långpromenad och jag fick skjuts till träningen. Perfekt.
Somnade på soffan när jag läste tidningen. Det var nog bra efter träningen. Linn ringde och vi pratade en god stund.


Nu till år 1982 och husbekymren som jag uppehöll mig vid i mitt förra inlägg.
Ett par dagar efter mitt samtal med mäklaren i Örebro fanns en annons i Nerikes Allehanda om att villan skulle säljas på exekutiv auktion den 9 juni, alltså c:a en vecka efter mitt besök i villan då jag fått visshet om att det var rätt beslut att köpa den. Våra barn i Örebro var givetvis med i våra planer  och höll oss underrättade. Ska inte förneka att det hela var lite "pirrigt". Hur går det till på en exekutiv auktion? I Borensberg fanns en man som jobbade i den branchen och vi tog kontakt med honom och fick veta ett och annat. Bl.a. att handpenningen, 10% av köpesumman skulle erläggas vid köpet och att det inte dög med check. Något som jag flitigt använde mig av på den tiden.
Nu var det bråttom. Kunde vi få låna i banken till handpenningen? Jo det fixade Georg genom telefonsamtal från Stockholm. Samma dag ringde mäklaren och frågade mig om vi kunde tänka oss att ge mera. Svaret var nej och då sa han att då kunde mäklaren tänka sig att köpa det. Lite senare ringde han och frågade om jag tänkte komma till auktionen dagen därpå. Jag sa att mäklarfirman skulle ju köpa det. "Man kan ju ändra sig", var svaret. Jag var helt lugn och gav inget besked om hur jag  tänkte.

  Jag tog tåget till Örebro för att nästa dag infinna mig hos Kronofogden. Tror att auktionen  var på Länsrätten på Storgatan, nära Libris.
Jag bodde över natten hos Sven och Maria, där ju Elsemarie sedan en tid bodde.
Nu blev jag nervös vid tanken på vilket projekt detta ändå var. Märkligt nog var vår pastor från vår tid i Örebro just denna kväll på ett planerat besök hos Sven och Maria. Jag var på övervåningen då Maria ropade ner mig för att ta en kopp the tillsammans med dem. Jag berättade för pastorn om husköpet och (utan att tala om min oro) frågade honom hur han gjorde om han frågat Gud om något och sedan blivit orolig. Han svarade att han då gick tillbaka till det Gud senast sagt och höll fast vid detta tills Gud sa något annat. Jag blev hjälpt av detta just då, men natten blev orolig för min del. Hur skulle morgondagen te sig?
Nu var det så att det inte bara var auktion den dagen utan Elsemarie hade också skolavslutning i Adolfsbergsskolan dit hon flyttades redan i mars. Jag har tidigare skrivit om detta.

Att åka buss från Hovsta till Adolfsberg tar en bra stund och vi hade att gå upp tidigt. Nervös som jag var åkte jag ifrån väskan med både legitimation och checkblocket, som jag skulle använda i banken för att få ut kontanter. Elsemarie och jag tog bussen  till skolan. Tror att det var då jag upptäckte att jag glömt väskan
Jag hade sällskap med Elsemaries kompis Annikas mamma till avslutningen som ej tog så lång tid.
Jag tog så fort jag kunde bussen tillbaka till stan. Medan jag satt där på väg till husköpet, slog jag upp min bibel och min blick föll på en vers i Ordspråksboken 3:5. Där står: "Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta och förlita dig inte på ditt förstånd." (Förresten samma ord som Carola senare förlitade sig på då hon vann musikfestivalen med "en främling")
Jag hade ju all anledning att förtrösta på Herren men vi är bara människor och ibland behöver vi lite extra påminnelser.
Handelsbanken låg i det som nu är Skattehuset och jag gick dit för att förbereda det kommande penninguttaget. I Libris fanns det folk som kände mig och en av personalen där gick med till banken för att ersätta min legitimation. Banken tog kontakt med Östgötabanken och fick bekräftat att de satt in pengarna.Jag gick till Länsrätten där det satt två unga jurister framme vid ett bord. Jag hade dagen före pratat med kronofogden och fått veta att hans dotter skulle ta studenten auktionsdagen så han hade överlåtit ärendet till dessa. På första bänken satt två män och längre ner i salen ytterligare två män.
Alla okända för mig. Det visade sig att de två äldre männen längst ner var från mäklarfirman.

En av juristerna bjöd ut huset till försäljning. Ingen sa något. Då fick jag uppmaningen att ge ett bud. "Du är ju den ende spekulanten". Bredvid mig satt mäklaren och jag frågade vad jag skulle säga(fast jag ju visste). Summan han sa var 25000 mindre än vad jag tänkt säga. Jag följde mäklarens råd. Då reser sig en av de två på första bänken och sa att det kunde de ej godkänna. Kom till mej med ett papper med siffror och visade hur stor skulden var till banken plus lite mer.
Då bjöds det ut igen och då sa jag:"Då bjuder jag 250.000, som vi sagt hela tiden." Till mäklaren alltså. "Det budet tar jag ", sa juristen och nu skulle jag  betala handpenning. "Ni får ju ej ta check  så jag måste gå ner till banken och hämta pengar ", sa jag. Nu hade jag väskan för Sven hade lämnat in den på Libris så jag hade hämtat den strax före auktion.(Om jag minns rätt). "Får vi inte?" sa juristen. Ack om jag ej fått den upplysningen i Borensberg!

Jag sprang till banken. Fick pengarna och sprang tillbaka. Då hade två av männen redan gått. Jag betalade 25.000 och gick därifrån direkt till villan. Där fick jag veta att man på mäklarfirman satt och funderade på om de skulle överklaga eller inte. Hade priset blivit som mäklaren föreslog kunde de ha gjort det men nu var det ingen ide'.
Ringde till Georg att vi nu hade ett hus i Örebro att flytta till såsmåningom. Vi var båda nöjda och glada,men visst sov jag dåligt på natten. Vilken påfrestning hela dagen varit!
Nästa morgon åkte Elsemarie och jag med tåg och buss till Borensberg till nästa (och bästa) skolavslutningen dagen därpå.
Men till detta återkommer jag. Tack Gud att du hjälpte med allt! Vilken välsignelse detta hus blev för både oss och andra! Nu är det dags att sova! Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar