Onsdag 24 februari, torsdag 25 2016..Kondisbesök med semla! Sol, sol!Koranen och bönemattan sänktes i Medelhavet.

Lite sommarfägring fick ersätta fotot på Isak i min iPhone. Men Isak glömmer jag aldrig.

Onsdagen blev, som förväntat, dagen då jag bjöds på semla på kondis.Tillsammans med Elsemarie och Tobias. Det var trevligt. Solig dag. Förresten ser jag just nu på TV att nästa vecka ska också bli solig och fin. SOM jag har längtat!

 Själv åker jag söderut, som planerat, redan på tisdag, för att lapa sol några dagar. Alltså sol var jag än är, men temperaturen, temperaturen! Det är där den stora skillnaden finns.

I dag har jag bakat bullar och sockerkaka. Amer kom hungrig från skolan. I dag fick han för första gången sedan han kom till Sverige prova att äta potatismos. Han tyckte det smakade bra. Åt det tillsammans med kycklingkorv. Efter maten sov han  några timmar. 

Medan jag sitter här och skriver kommer han till köket. Kokar kaffe åt oss båda och vi smakar på sockerkakan. Jag är, och har alltid varit intresserad av människor så jag passar på att ställa frågor. Han hade tidigare sagt att han hade Koranen i huvudet när jag ville att han skulle läsa för mig. Mitt eget exemplar av denna bok har jag för modligen lånat ut. I alla fall kan jag ej hitta den. När han sa så trodde jag att hans uppfostran var den att man skulle kunna utantill det mesta som står där. 

Nu sitter jag här och pratar med honom och jag frågar lite om resan till Sverige. Han hade tidigare berättat  att hans föräldrar bad för honom att resan skulle gå bra. Jag påminde nu om detta. Då fick jag  höra vad jag aldrig kunnat tänka mej.

 " Mamma skickade med mej Koranen och en bönematta." Jag gråter när jag nu skriver om detta. Tänker på hur föräldrarna måste ha känt det då de ju visste om faror som väntade men räknade med att Allah skulle vara med . Jag tänker på hur jag i samma situation skulle ha sett till att min son fick en Bibel med på resan.

"Jaha" säger jag," har du den mattan i ditt rum och ber innan du går till skolan?"

"Nej, Den finns inte mer. Under resan i plastbåten mellan Turkiet och Grekland måste vi slänga överbord allt vi hade, också bönemattan och Koranen." Så visade han hur de satt tätt, tätt och hur vågorna gick höga. Jag frågade hur lång tid de var på havet. "En dag och fyra timmar ", svarade han. 

Nu blev det för mycket för honom och jag förstod att jag inte skulle fråga mer just nu. Det blir fler tillfällen framöver. Han talar sakta och lågmält. Beklagar sig inte fast hans första tid i Sverige inte blev så bra men han visste inte hur det borde ha varit och var nöjd med att slippa bli soldat i ett meningslöst krig.

Nu betar jag av lite av år 1994. Oktober 17. Roland Hertz (Georgs arbetskamrat från Stockholm och Studieförbundet.) kom, som han lovat, för att sätta in fönster på ena sidan av altan.Han jobbar till sena kvällen. Sover i TVrummet. Magnus i mitt rum och jag i källaren.

Oktober 18. Gratulerar vi Maria på 45årsdagen. Två tårtor hade jag gjort till kalaset. Magnus hjälpte till att garnera, som han var bra på.

Roland började jobba med altan redan klockan sex på morgonen och höll på till sen eftermiddag. Då hände det som inte fick hända. Han ramlade från stegen och måste åka ambulans till sjukhuset där han fick stanna till torsdagen då Elsemarie och Lasse hämtade honom och skjutsade honom hem i hans egen bil. Två chaufförer. En av dem körde min bil. Så tråkigt slut på altanfönstrens uppsättande!

Oktober 25. Bakat bullar, 3 sorters kakor och 2 tårtor till Ralf,

Oktober 29. Lasse och pappa Erik lägger matta i trappan så Elsemarie och Linn bor hos mej.

Petter och Joel åkte till Stockholm. 24 mackor och en del annat i bagaget. Kom hem sent på natten efter en trevlig dag.

Oktober 31. Lasse skjutsade  mej till tåget och jag möttes i Göteborg av Vidor. Sov över natt på Lyckogatan innan resan till Danmark nästa dag.

Nu är det slut på oktober månad och slut är det på dag som inne är så  nu ska det sovas. Tack för det innehåll denna dag gav.