Börjar tidigt med bloggen i dag.
När jag vaknade i morse var det 0 grader och frost på marken. Jag tog en bild och skickade till Facebook och skrev:"Nej,Nej!" Flera har gillat det.
Isak kom. Han var trött, som vanligt, på grund av att hans Matte är morgonpigg och i tidig morgonstund tar honom ut på långpromenad.
Jag gick till en nyöppnad butik, tillhörande en av landets butikskedjor, för att köpa kyckling. Slut tyvärr upplystes jag om . "Men?" "Jo vi finns i ett område där man äter mycket kyckling", var svaret. " Ja, det bor många invandrare här", blev min kommentar. Fick inget svar och började undra om jag blev betraktad som rasist. Ytterligare en annonserad vara "var slut"och slutomdömet när jag gick därifrån var lite delat. Jag säger inte att jag aldrig mer ska gå dit ,men jag kommer nog att fortsätta att veckohandla i min närbutik även om det kostar lite mer. Där känner personalen igen mig, jag vet var varorna finns och det tar kortare tid att handla.
Ni minns att jag fick en bok häromdagen. Ett kapitel omfattande 20 sidor i boken handlar om min mormor och om två andra fall av "änglamakeri". ( Det fanns naturligtvis fler än dessa eftersom det blivit något av en industri för att få in pengar) I samtliga tre i boken nämnda fall finns ocks å en man med i bilden. I ett av fallen fick båda makarna 5års fängelse vardera för misshandel.
I det andra fallet står det att också där var maken djupt involverad i verksamheten. Eftersom han avled innan rättegångens slut kom hans skuld dock aldrig att prövas.Kvinnan, var barnmorska. Inte mindre än 73 barn, som fötts av okända mödrar, kom att omfattas av polisutredningen.Enligt barnmorskan hade det varit makens uppgift att ombesörja begravningarna och han brukade ta med barnliken till sin arbetsplats på kreosotfabriken och ordna med kistor och dylikt.Hon åtalades för mord, men det fanns inga bevis.
Barnen var ju borta och hon framhärdade i att hon ingenting visste om hur maken ordnat med deras kroppar. Efter hans död uppkom ett rykte om att han skulle ha eldat upp de döda barnens kroppar i fabrikens ångpanna. Vid rannsakningen framkom att han inte anmält ett antal inackorderade kvinnor men svarade: "Tja, det har ju skötts lite slarvigt men vi tycker det gjorde ingenting när vi ändå inte fick utsätta deras namn." Han dog alltså innan rättegångens slut och hans fru, barnmorskan, dömdes till 8 månaders fängelse.
När det gäller min mormors fall, så har jag under den korta tid som gått sedan jag första gången tog del av den omfattande polisrapporten och även referaten i Svenska Dagbladet från rättegången, undrat var hennes man fanns denna tid.Av vittnesmålen att döma så fanns han i alla fall i familjen hela tiden och vid alla bostadsbyten i Stockholm fanns han med.(Så märkligt att de bodde på olika gator på Söder alldeles i närheten av min arbetsplats och bostad. Tänk om jag på den tiden haft en aning om att min mamma bott där.) Genom att ofta byta bostad så höll man sig undan kontroll. De flyttade till slut till Gräddö i Stockholms skärgård,nära mannens föräldrahem.
Det finns mer att ta reda på om jag får tid.
I papper som jag läst står det att "Mannen var begiven på dryckenskap!" O, vad jag undrat!.
När det gäller frågan om hans skuld skriver Johanna i boken:"Astas (fingerat namn på vår mormor) man Gunnar (fingerat namn) lyckades övertyga rätten om att han i de flesta fall varit ovetande om hustruns planer på att ta emot fosterbarn eller vart barnen tog vägen. Oftast hade barnen anlänt på dagtid då han var på arbete och han visste heller inte vad Asta hade använt pengarna till. Hur så många barn kunde passera hans hem utan att han märkte vad som pågick förblir en obesvarad fråga.I rätten friades han dock helt." Det var 17 barn som passerat.
Mormor "Asta" dömdes till två och ett halvt års straffarbete.Från juni 1906 till 2 maj 1908 vistades hon på Växjö Kvinnofängelse. Den 21 april,12 dagar innan frigivningen var skilsmässan klar. Frågor igen!
Jag är i stort sett nöjd med att veta var hennes grav finns och att jag fått kontakt med de två barnbarnen som hon blev farmor och mormor till. Hon gifte om sig och de två makarna höll ihop hela livet. Mormor dog först.Hennes man några år senare.
Nu får det räcka för i kväll. Det här inlägget föranleddes av "Boken" och tankar omkring den.
Jag säger härmed Godnatt till er som läser min blogg. Nu ska jag titta på "Att göralistan" innan jag somnar under Herrens beskydd i tacksamhet för allt Han ger och att jag är omsluten av Hans stora kärlek. Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar