Efter en hel veckas uppehåll i bloggandet så mjukstartar jag i kväll.
Tanken kommer:" Ska jag fortsätta, eller sluta?" Några dagar utan dator har givit mig tillfälle att tänka över saken. Någon skrev för en tid sedan att hon blivit "beroende" och tyckte att det var bra när jag varskodde innan jag gjorde något uppehåll i skrivandet och efter de här dagarna av uppehåll har jag insett att jag också blivit "beroende." För min del av att skriva. Det är i alla fall enklare och roligare än att skriva memoarer, för jag vet att ett antal för mig okända personer läser mina enkla försök att återge livet i dag och en del år bakåt och det gör det roligare att fortsätta skrivandet.
Att det blev datorstopp för en vecka sedan berodde på att jag ej från posten hämtat det nya modemet som aviserats. Hade ej läst brevet där det stod att efter den 21 okt. var det stängt så då måste det nya modemet sättas in. När jag ett par dagar senare hämtade det höll jag på med förberedelser för en resa till Göteborg, varifrån jag kom hem i går kväll.Alltså fanns ej tid att blogga.
Nu till onsdag 23 okt. Till Ögonundersökning för att kolla trycket i vänster öga. Tack och lov. Det hade gått ner märkbart och var nu helt OK. Torsdag träning och Hårfrisörskan.
Fredag 25 okt. Min syster, som nyss blivit gammelmormor till en liten flicka skulle hälsa på dotter,måg, barnbarn och bbb i Göteborg och jag skulle delta i Ashram fredag till söndag, så vi gjorde sällskap. Stor lägenhet så vi fick god plats med egna rum där. Så roligt för mig att få träffa "släkten" också.
Varje morgon åkte jag bil till Johannesgården, där vi fick god mat mellan våra samlingar inför Gud med tillbedjan, lovsång och förbön. Jag har tidigare varit med på Ashram (som betyder avskildhet) och det är så gott för den inre människan. Det är alltid så att man mår bra flera dagar efter dessa samlingar och lovsångskörerna tonar "på insidan". Jag sjunger ej numera, men det sjunger inom mej. Ofta.
Så kom måndagen med stormvarning. Simone var namnet denna gång, efter dagens namn.
Förmiddagen var ljus och fin men när vi skulle resa hem klockan två hade regnet ,inte stormen, kommit. Det mörknade och regnet öste ner hela tiden, utan minsta uppehåll. Vi visste att vädret var bra i Örebro så vi trodde att vi skulle mötas av detta, men icke! I stället förföljdes vi av dessa skyfall och chauffören sa att något sådant hade han aldrig varit med om tidigare.
Hem kom vi dock och har i dag fått veta att Göteborg klarade sig i stort sett undan stormen, som tog vägen över Skåne, Småland för att sedan dra vidare till Öland, Gotland och Finland. Mycken förödelse hann den ställa till med, dock inte i den omfattning de tidigare stormarna "Gudrun" och"Per" åstadkommit.
Länge sov jag i morse och dagen har gått utan att något blivit uträttat, så trött som jag varit efter den långa, blöta resan i går.
Nu tänker jag åter sova och återkommer i morgon, om allt funkar. Är så tacksam för den gångna helgen som givit så mycket av ro för själen. Skönt att få stanna upp ibland. Detta Ashram var speciellt för kvinnor, 27 till antalet. Två över 80 år och sedan i olika åldersgrupper neråt till ca 30 år.
Godnatt till er alla! Som vanligt sover vi i frid därför att vi har en god Gud som alltid vakar över oss. En Gud som älskar oss och vill oss väl. Tack Gud! Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar