söndag 20 oktober 2013

Söndag 20 oktober 2013.Födelsedagskalas. Lite mer om gamla brev.

Började dagen med att se en fin TVgudstjänst från Pingstkyrkan i Helsingborg.
Åkte till Restaurang Kolgrillen dit jag och familjen av Sven inbjudits att tillsammans med honom fira Marias födelsedag. Hon trodde att det bara skulle vara de två och Kristin där så hon blev glatt överraskad av att träffa Anna,Fredrik, Johannes, Lovin och mej där. Så mysigt och jättegod Grekisk mat.
Senare på eftermiddagen kom en familj med ursprung i Irak,kurder, hem till mig för att hämta äpplen och umgås en stund. Tre fina pojkar har de och nästa gång ska vi träffas hemma hos dem. Pappan och jag blev vänner när han skjutsade mig till Folkärna där jag träffade mina vänner från Palestina som var i Sverige på besök. Man hinner prata en hel del under en så lång resa. Om det har jag tidigare berättat.

Nu återkommer jag till "Boken", jag fick och där Fil Dr och numera min vän, Johanna Sköld skrivit ett kapitel om änglamakerskor. Min mormor var dömd för detta brott. Har förstått att många ej hört talas om detta. Jag var från min barndom bekant med ordet eftersom vår mamma berättade att hennes mor, som hon ej haft kontakt med sedan hon var i 6årsåldern, då hon under början av häktningstiden fick träffa henne och mamma berättade om det fina förkläde hon sytt och gav till mamma. Mamma bodde då i fosterhem för hon berättade att folket där läste något i tidningen som hon förstod, rörde sig om hennes mor och hon gick ut ur huset ensam och grät. Det var inte fråga om terapi på den tiden.

Jag har läst långa polisrapporter och varit på Universitetet här i stan där jag med hjälp av Jonas fick kopior från Svenska Dagbladet. Nu är det inte längre bara ett "ord" för mej, utan jag har verkligen fått ta del av vad det betyder.
Att på den tiden bli gravid utan att vara gift var något av en katastrof.
Det var vanligt att fosterföräldrar och mödrar, som ville få sina barn  utackorderade, kom i kontakt med varandra genom annonser i dagspressen. Mormor svarade på en sådan annons och  hösten 1902 tog hon emot sitt första fosterbarn.Gustav Hjalmar Nordberg och mormor gifte sig alltså i december 1899 och bodde i Stockholm. Ett år senare flyttade de till Gräddö, där mannens föräldrar bodde. Han blev sjuk och mormor försörjde dem genom att städa, laga mat åt andra familjer och som kokerska på en ångbåt.
Hon drev också en matservering för sommargästerna på Gräddö. Det gick inte så bra och familjen blev skuldsatt. Svärmodern föreslog att mormor skulle ta emot fosterbarn vilket alltså skedde höstren 1902.
 Flickan;Maja, var knappt en månad gammal då hon kom till familjen. När mormor hämtade Maja i Stockholm fick hon 200 kronor av modern. Pappan skulle senare betala 400 kronor. "Ett för allt,"som det hette. Av dessa betalades dock endast 25 kronor enligt vad mormor sa i polisförhören. Som jämförelse kan nämnas att en arbetare tjänade i genomsnitt 1400 kronor om året.

Det var alltså inga stora summor som betalades och man kan tänka att det var en viss konkurrens också. Lösningen för mormor och hennes man var, som för så många andra , att dels ta emot många barn, dels att minimera utgifterna för deras uppehälle.Åtta av de sjutton barnen var yngre än en månad när de kom till henne och bara ett var äldre än ett år. Komjölk skulle spädas med vatten och socker i olika proportioner efter barnets ålder.Men genom att blanda i mer vatten kunde mjölken drygas ut och räcka längre. Under rättegången beskyllde många vittnen mormor för att ha gjort detta.

År 1903 flyttade familjen åter till Stockholm och mormor tog emot ytterligare ett antal fosterbarn. Sedan år 1902 fanns en lag som stadgade att den som tog emot fosterbarn mot betalning var tvungen att anmäla detta till kommunens fosterbarnsinspektion inom tre dagar efter barnets ankomst om man bodde i en stad,inom 14 dagar om man bodde på landet.Den som försummade att anmäla kunde dömas till böter och kommunen kunde också förbjuda personer att ta emot fosterbarn om missförhållanden upptäcktes. Detta hände mormor och hon blev därmed belagd med förbud att ta emot fosterbarn.
Då flyttade makarna helt enkelt från stan och tillbaka ut till Gräddö och mormors svärföräldrar. Där fortsatte de att ta emot fosterbarn och tog även emot ogifta, gravida kvinnor för inackordering.
Från hösten 1902 till sommaren 1905, då hon häktades hann de ta emot 17 små barn. Sex av dem ackorderades ut till andra fostermödrar, som ej alltid fick betalt. Då lämnade de tillbaka barnen och fosterföräldrarna kunde då utackordera dem till andra fostermammor. Sju av barnen som mormor tog emot dog.
Gräddö var mindre anonymt än Stockholm, där familjen ofta flyttade runt.
Den 20 juli 1905 fick Stockholmspolisens detektivavdelning ett samtal från kronolänsman  Alfred Rose'n som ville att de skulle gripa mormor eftersom han misstänkte att hon tagit livet av fyra fosterbarn, som hon haft boende hos sig på Gräddö.
Mormor hade tagit ångbåten till Stockholm och greps på Strömgatan samma dag.
Det visade sig att under de tre år hon tagit emot fosterbarn hade sju av dem avlidit och fem av dessa under sista året. Inget av barnen var där längre än en månad.

Hon åtalades för mord och mordförsök men dömdes i Tingsrätten till straffarbete för misshandel. 
Även om Rätten fann att de ej kunde döma till strängare straff så var samtidens dom mot henne hård.
Fallet väckte stor uppmärksamhet och i tidningarna beskrevs hon och hennes gelikar som änglamakerskor.
Enligt mormors yttrande vid rättegången var det en desperat ekonomisk situation som lett till att hon börjat med att ta emot fosterbarn.
Bristen på pengar gjorde att många fosterbarn fick för lite mat och för dåliga kläder m.m. och detta kunde leda till ett litet barns död även om fostermodern inte med vilja vanvårdade dem till döds.
Detta är en sorglig historia, som jag gärna kunnat undvara. Men nu är det som det är och mina kusiner har en ljusare bild av farmor och mormor.
Nu vet ni, som ej förut visste vad ordet betyder, fått veta det och hur mamma hade det sina första sex år får vi aldrig veta men jag tyckte mig förstå att hon sörjde över sin bror Harald, som hon skulle ha behövt, ensam, som hon var i livet. Hon var dock glad för sin familj och gjorde allt för att hjälpa till med inkomsterna genom det hon kunde utföra. Att mamma var som hon var hade med hennes Gudstro att göra. Den var djup och äkta och där tror jag att söndagsskolan hade stor del i hennes val av väg i livet. Välsignade söndagsskola där så mycket gott har åstadkommits.

Tack för att ni läst så här långt! Nu går jag till vila för natten och tackar Gud för Hans hjälp i dag. Amen!   

1 kommentar:

  1. Hej Ruth. Så intressant läsning om din mormor. Jag bor på Gräddö och har hört en hel del om din mormor. Kan vi inte höras? Cajsaericson@gmail.com

    SvaraRadera