I kväll känner jag lite vemod inom mig. Längtan efter Georg kom plötsligt och oväntat. Till råga på allt så sjöng de nyss på Närradion en sång, som vi sjöng tillsammans i vår ungdom, och som spädde på denna längtan. Han var ju ofta på resor men när han var i Sverige och veckopendlade kom han hem på fredagaseftermiddagen. Jag anar att det är något av detta som kom över mig denna fredagskväll.
Nu till dagen som rann iväg så fort. Jag kommer liksom inte igång förrän halva dagen gått och då har jag ju bara resten kvar. Mamma var inte sådan. Hon satte igång direkt på morgonen och fick också mycket uträttat under dagen. Nu skriver jag alltså dagbok i mammas stil. Hon skrev vad hon hade uträttat under dagen och ibland skrev hon att ingenting blivit uträttat. Jag tänkte på det nu i kväll för en sådan dag i mammas liv motsvarar de flesta av mina dagar. Hon tyckte, att hon inget gjorde, för det där med att handarbeta, baka, att ha gäster och själv göra besök hos sina vänner, det räknades inte i hennes värld.
Men jag i dag!Kokade marmelad av citron och de gröna tomater, som frosten ej tog.
Tvättade en maskin. Tänkte åter på mamma, som fick koka vatten på spisen och gnugga tvätten på tvättbrädet. Skölja i sjön. Även på vintern då det höggs en vak i isen. Tvätten hängdes sedan på tvättlinor, där den på vintern frös och sedan hämtades, lite i taget för att hängas över spisen. Kan ännu minnas hur det lät när isen smälte och droppade ner på den heta spisen.
Men vad har jag mera gjort i dag? Jo, minsann, när jag vid femtiden kom till insikt om hur lite jag uträttat under dagen, gjorde jag två småbrödsdegar för att få något synligt. Läsa tidning och prata i telefon är ju osynligt. Det blev Drömmar och Finska pinnar. Min vän Stefan fyller 50 år nästa vecka och jag har lovat att fixa kaffebröd till den stora dagen så nu är i alla fall halva kakbaket avklarat.
"Inget har blivit gjort", skulle mamma ha sagt men nu när jag ser det på pränt så....
Jaa, det var allt för i dag, som det heter. Vännen, som häromdagen var med till kyrkogården för att se på gravstenen, som inte satt fast på sockeln, kom i dag och visade foto på hur han gjort så den nu sitter stadigt. Hade också bild på hela gravstenen.
Nu slår det mig att detta naturligtvis gjorde sitt till att vemodet sänktes över mig. Det var första gången jag såg stenen på bild. Min Georgs namn stod där!
Är så tacksam för hjälpen med fastsättningen av stenen. Ser hur Gud sänder hjälpen när jag behöver den.
Bönesvar har jag också fått under den gångna veckan och fler väntar jag på. Jesu ord:" Bed så ska ni få" gäller.
Nu avslutar jag detta dagboksskrivande med Tack till Gud för att jag fått vara frisk och haft en skön dag också i dag. Nu ska jag sova gott. Gör det, du också, som läser bloggen sent denna kväll.Natti, natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar