söndag 17 mars 2019

Söndag 17 mars 2019. Intet nytt på Fredsgatan!

Kan se att jag inte skrev något  i går så nu borde mina bloggläsare bli förskräckta över omfånget på dagens blogg.
Ingen fara, som han säger Tobias när jag glömt eller gjort något,som drabbat honom.
Nu har jag en timme på mig att skriva innan jag ska se Agenda!  Det ska handla om återvändande ISanhängare och deras familjer!

I kväll skulle jag ha varit i Immanuelskyrkan men "hoppade av" ett par timmar innan.
Verkar som om tiden hinner ikapp mig och jag får ta hänsyn därtill!
Min goda vän Gunbritt har ett så bra uttryck om att "hålla balansen", något jag ofta får anledning att återkomma till.

Med detta menas, för min del, att i mitt huvud finns planer, förväntningar och drömmar, som vid konfrontation med verkligheten vad beträffar orken, faller platt till marken!
Jag gör så gott jag kan! Samlar ihop spillrorna och gör något av dem även om det inte blir det jag tänkt.  Nja blev det inte gjort i dag så blir det gjort i morgon! Vilket det sällan blir och därmed är balansen satt ur spel!
 
Mina bloggar är ett kapitel för sej! När jag fått tag på den senast utskrivna ska jag  sedan "hålla takten." Så har jag tänkt!

På tal om tänkt så har jag i två hela dagar varit alldeles ensam med bara något enstaka telefonsamtal.
Jodå Meddelanden och SMS har ju för all del varit i tjänst. Vilken uppfinning, säger jag!

Men det där med tid att tänka utan att bli störd det är lite spciellt!
I går kom jag på mig själv med att plötsligt bli så glad när jag började tänka på hur lyckligt lottad jag är. Började tacka Gud för än det ena, än det andra!
Det var så mycket så jag hinner bara med att nämna lite denna kväll, då det inte finns något som hänt under dagen att berätta om men då passar det att dra in lite annat!

Tänker på gårdagen då jag blev så glad för mycket som livet givit mig!
Eftersom jag levt så länge så har jag varit med om att se förändringar, stora sådana, på många områden i livet. Nu, när jag lagt åren bakom mig så kan jag minnas ett förr och ett nu.
Telefon kan jag aldrig låta bli att dra fram i ljuset. Så mycket enklare den har gjort tillvaron för oss!
Att sedan vi människor inte alltid kan, som Gunbritt säger, "hålla balansen" är en annan historia! Den tar vi en annan gång!

Jag tackade Gud för min familj, för min omtänksamme, romantiske make, som hittade på mycket som var roligt! För alla de mina, som Gud är så god emot.
Tackade för pengar, som ger mig möjlighet att köpa allt jag behöver och mer därtill!
Jag minns ännu hur  vi när vi var unga och  med dålig ekonomi fick vända på varje krona.
Vill minnas att jag tidigare berättat om detta och om mina föräldrars kamp för att få pengarna att räcka!

Vilken känsla när vi köpte vår första lilla bil och kunde ta barnen i den och åka till släkt och vänner och hälsa på!
Nu är det dags att se på TV så jag måste erkänna att det där med jäkt kanske inte fanns på den tid jag berättat om. Men hur eller hur, som vår hulda moder plägade säga så säger jag härmed GodNatt till er mina vänner! Gud är god!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar