Som jag tidigare berättat så "halkade jag in" på en Studiecirkel när jag efter en liten notis någonstans sett en rubrik om "Att åldras " så när dagen för detta evenemang kom så gick jag dit för att vara där de två timmar som det skulle gälla.
Att plötsligt befinna sig i en Studiecirkel och efter ett hastigt övervägande ha blivit antecknad på deltagarlistan med flera namn och därmed ha bundit upp några torsdagsförmiddagar framöver i stället för avlyssnande av ett föredrag ett par timmar ruskade om mig en aning.
Nu var jag åter där! I dag handlade samtalen om "Att bli ensam". Om detta finns mycket att säga. Det finns olika slags ensamhet. Den kan vara självvald. Man kan drabbas av en enorm ensamhet om man mister sin livspartner. Ensam vid matbordet, på resor, på fester och möten.
Någon nämnde om att helt plötsligt inte till någon kunna säga: "Nu hör jag lärkan som kommit. Nu är våren här"! Någon nämnde om att hon ringde sin syster varje dag. En dag fanns hon inte längre.
Att mista en god vän, ett älskat husdjur. Nog finns det många anledningar till ensamhet!
Någon sa att han som pappa gjort allt för sina barn men fick nästan ingenting tillbaka.
De unga är så upptagna kastades fram som en förklaring .
Nej! Om de unga inte tänker på en åldrande förälder, som gör allt för sina barn, då är det dags att säga ifrån ansåg en annan! Att säga som det är kan vara just det som behövs för att få en tätare relation.
Att ha gått igenom en stor sorg kan betyda att den personen isolerar sig och därmed påbörjar en ensamhet som sedan kan vara svår att bryta.
Telefonen är en bra apparat som snabbt för os i kontakt med varandra. Den är många till en god hjälp att komma ifrån sin ensamhet!
Nu vet ni alltså att "om telefon tycker jag!" Den kan skingra ensamheten.
För en del av deltagarna räcker tiden inte till medan andra har alldeles för mycket tid och då kan känna sig ensamma!
Jag minns mannen i Stockholm, som berättade för mig att varje morgon ringde en personal från den näraliggande Stadskyrkan bara för att fråga hur han mådde och de växlade några ord.
Mannens fru dog och de hade inga barn, inga syskon eller andra släktingar och han var så tacksam för att någon frågade hur han hade det. Att varje morgon få prata med någon betydde mycket!
För att nu återgå till livet här och nu så är jag tacksam för ännu en dag. Gud och jag pratar en del om dagarna och jag är bara så fascinerad av att han är så intresserad av mitt väl och ve och ger mg bönesvar på bönesvar och jag får ofta anledning att tänka på ett ord" Förrän de ropa skall jag svara".
Har glömt var det står, men jag får ofta anledning att tänka på det när jag ser hans godhet i till synes SMÅ ting, men för mig så betydelsefulla!
Jaha, så blev det som det blev i kväll också! Sov Gott kära vänner! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar