Om att bli gammal tycker jag inte! (Varning till ev. invandrare som läser min blogg. Att skriva så här är ej korrekt, men lite roligt!)
Nu ringer klockan att pajen är klar! Men varför har jag ej kommit längre med bloggen?
O, så gott det luktade i köket! Det var många år sedan jag gjorde köttfärspaj! Kör mest med äpplen och rabarber! Nu ska det bli intressant att se hur denna paj blir! Ätbar eller ej. Man brukar ju förgrädda pajskalet till matpajer men fick lära mig förra veckan att det ej är nödvändigt!
Jag har alltid gillat att prova nya recept när jag väntat gäster! Georg och jag älskade att ha gäster hos oss! Då märkte man om det"gick hem " eller ej!
På den tiden var det ej lika enkelt som i dag. Här är jag omringad av restauranger med jättegod mat så misslyckas jag med något så är det enkelt att åtgärda. Jag använder mig ganska ofta av "att köpa mat på min gata", som jag brukar säga!
Mamma sa de sista åren av sin levnad att "det där med matlagning har gått ifrån mig". O, så många matgäster pappa och hon hade och det var aldrig något de upplevde som besvärligt utan bara glädje!
Jag minns att jag var glad att jag något år innan mamma dog hade möjlighet att sätta mig i bilen och åka hem till mamma, som då fått bud om att hon skulle få besök av tre personer i några dagar!
Mamma ringde och sa att hon kände sig nervös inför besöket och jag förstod hennes dolda fråga. Jag hade inget bindande jobb så jag lovade att jag skulle komma. Jag minns vilken lättnad det blev för henne att veta att jag skulle ta hand om matlagningen.
Nu, när jag själv är i den ålder och med dess skröpligheter, som mamma var då förstår jag henne bättre än någonsin. Jag har ju förmånen att ha tre av mina barn inte långt från stan och får av dem så mycket hjälp och jag behöver det verkligen!
Min syn har med åren i viss mån försämrats. Det betyder att när Kerstin och Ulla kommer så ligger det en hög med kläder att hänga in i garderoben efter att ha kollat om de ska i tvätten eller ej.
Barn spiller och tappar mat och fläckar sina kläder. Så händer att jag också gör. Utan att se konsekvenserna! I dag upptäckte jag att mina vita inneskor inte var rena! (NU är de det) Men , kära nån, varför har ingen sagt något?, undrade jag. De flesta som kommer hit gör mej ju den tjänsten att de tar sopborste och skyffel och sopar smulor på köksgolvet och det gillar jag så klart! Att få något gjort utan att själv upptäcka behovet"
I går pratade jag länge med min kusin, som jag sent omsider fick vetskap om att hon finns. Vi har fin gemenskap och trivs med varandra.Hon hade ju förmånen att få umgås med vår mormor men först när jag för några år sedan genom att lyssna på ett radioprogram och fick kontakt med Johanna, den kvinna, som talade i radion och hon visste en del om mormor. Tillsammans åkte vi senare till min kusin i Västerås och många frågor fick sitt svar. Min tacksamhet till Johanna, som också åkte med mig till Statistiska Centralbyrån i Stockholm, där vi tillsammans en hel dag läste i stora böcker om mormor, som dog samma år som jag gifte mig.
Om detta har jag i tidigare bloggar berättat. För mig är det så värdefullt att på detta sätt få veta och att få ha kontakt med vår kusin. Jag minns att jag under mina första år i skolan var något avundsjuk på mina kamrater som hade kusiner och en mormor! Vi hade farmor och farfar, även om den senare var lite butter och inte precis någon barnavän men han köpte en påse karameller åt oss när han handlade i mataffären och vi var på besök i Hörningsnäs! Han gillade oss!
I kväll fick jag en hälsning med önskan om GodNatt från Gertrud. Hon är så omtänksam och vi skriver små brev till varandra på datorn. En nytillkommen kär vän senaste året.
Ja, som ni vet så är pajen klar och jag är så nyfiken att få se hur det gick att göra en köttfärspaj utan att förgrädda skalet. I morgon får vi alla veta! Som sagt så är jag trygg med att ha ett flertal matställen i min närhet så i morgon sitter vi här och mumsar på paj eller Hämtmat!! Eller bådadera!
Sov Gott alla mina vänner! Ni sover nog redan och jag ska också sova. Gud är god och o, så många gånger jag sett hans hjälp i små vardagliga saker i dag.
Jag har lovat att be för några vänner och det ska jag göra innan jag somnar! Gud hör våra böner!
Han älskar oss och vill oss väl! Alltid!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar