Träning 17 maj 2013. Intressant men sorgligt brev ang. år 1950 till 1953.

Isak hemma i dag. Jag gick till träningen. Fortsatte till posten. Handlade en del ätbart. Gick till Isak och tog en kort promenad med honom. Tobias kom från skolan. "Ska vi fika?" undrade jag. "Inte nu, jag ska först klippa gräset", blev svaret. Han fick snurr på gräsklipparen och snart låg gräsmattan nyklippt och fin.

På posten hade jag hämtat ett brev från Landstinget i Kalmar. Väl hemma hos mig började jag läsningen av detta. Förra veckan ringde jag och bad att få ut min pappas journaler från 50talet.Jag har tidigare berättat om min pappas cancer och hur det fick konsekvenser för hans mentala hälsa.
 Med stort intresse läste jag om tiden på sjukhuset. Hade jag vissa frågetecken förut, så blev det bara fler efter att ha läst journalen. Samtidigt blev jag både förvånad och tacksam för att det , vissa dagar, fanns ganska detaljerade anteckningar om hans tillstånd, även om det var smärtsamt att läsa. Vilket lidande vår stackars snälla pappa fick utstå sina tre sista år i livet.Varför? Hur kunde det ha blivit annorlunda? Kunde det förresten ha blivit det? Han fick ganska ofta besök men för varje gång han blev lämnad, tog ångesten vid. Han grät och ville följa med hem.När hans starka hjärta till sist slutade att slå den 17 febr 1953 hade han ännu ej fyllt 58 år. Efter hans död fick mamma ett fint brev från en kristen vårdare, som berättade om hur han och pappa ensamma hade stunder då de bad till Gud och sjöng tillsammans.Detta
var gott för stackars mamma och oss barn att få veta.Gud välsigne den mannen!

Medan jag satt här och läste hörde jag plötsligt ett härligt ljud från trädgården. Gräsklipparen! Jag borde kunna göra det själv, men jag har inte samma ork som tidigare och då är jag så tacksam för denna hjälp.

Från Motala Tidning har jag inte fått något om husflytten 1974 men jag minns ju en del utan hjälp av tidningen. Börjar med att skicka en bild så länge. Mera kommer det, men inte i kväll för nu ska jag snart sova så jag får krafter för att möta morgondagen. Då fyller Ulla 59 år. Det var hon som låg i en korg i lagerrummet i Färgcentrum, Lesjöfors år 1954.Ulla och jag var ensamma medan syskonen var hos mormor och pappa Georg i Paris tre veckor.Ack så fort tiden går! Jag ska dock ej besöka henne i morgon, då hon har lite annat för sig än att fira födelsedag. Om jag har fattat rätt.
Men nu kära vänner önskar jag er en God Natt. På återhörande!

Nu har förberedelserna för den stora flytten kommit igång.Det blir mera om den i morgon.