Flytt från Örebro år 1973. Inte lätt.

Salzburg   

                                                     Fuschl am see, Österrike.
Foton tillhörande förra bloggen. Underbara Österrike.

När vi kom  från Österrike stannade vi till i Stockholm och tog Dagny och Henry med oss hem till Örebro.
Den 21 augusti hade Georg och jag varit gifta i 25 år och dagen efter hade vi  silverbröllopsfest tillsammans med familjen samt Dagny och Henry på en fin restaurang i Örebro.

En vecka senare var det dags att lämna Örebro efter åtta innehållsrika år då mycket hänt. Ingen lång tidsperiod men ändå så stora förändringar. Naturligtvis har det i stor utsträckning  med barnens ålder att
 göra.
 
Om jag hade svårt att en gång lämna Stockholm för att flytta till Värmland, så var det nästan lika svårt att lämna Örebro. I Filadelfia var det liv och rörelse med god undervisning. En kväll i veckan hade vi en samling som kallades konventiklar, mycket välbesökta, under ledning av vår pastor Sven Nilsson. Jag visste att jag skulle sakna både dessa kvällar och förmiddagsgudstjänsterna. Alltid välbesökta med många ungdomar sittande på de främsta bänkarna, många av dem med anteckningsblock och penna.
Vi hade fått många vänner, som det var svårt att lämna.Allra svårast var det naturligtvis att lämna Sven, Maria och Fredrik, Kerstin med make och Mikael och Ulla som nu bodde i egen lägenhet,nyförlovad med Lennart.

När vi bestämt oss för att vi skulle bo i Borensberg,ca 10 mil från Örebro, började vi leta lägenhet eller villa där.
Det hus vi lämnade hade Sven och Maria förvärvat genom köp och det kändes bra.
Med hjälp av medlemmar i Saron i Borensberg fick vi kontakt med en Icahandlare som hade planer på att bygga ut affären och av den anledningen måste riva eller flytta en på tomten belägen villa, med ett cafe´ på första våningen och bostad på andra. Vi skulle t.v. kunna få hyra övervåningen. Vi gjorde det, med förhoppningen att det på något sätt skulle ordna sig längre fram. Det var i alla fall bättre än när vi kom till Lesjöfors och fick bo i möblerat rum och plocka in bohaget i en lada. Nu hade vi egen bostad.
I församlingen blev vi hjärtligt och varmt mottagna. Pastorn, Sören Pettersson, hade bott över hos oss i Örebro på predikantsamlingar och hans fru Elsie hade vi också träffat tidigare. De bjöd på middag första dagen. Nu var plötsligt allt "så nära". Kyrkan, pastorsfamiljen,skolan, affär och post.Man gick några steg så var man framme.
Elsemarie började Lekis och fick snabbt kompisar där. Jag anmälde till Grundskolans rektor mitt intresse av att  få vikariera i rektorsområdet,vilket gjorde att jag snart fick skaffa en liten bil, en morris,som blev min vän. Jag åkte runt till olika skolor i området och ibland var jag i Borensberg.Georg måste ha volvon, som vi fick ta över när hans far dog.
 
Georg kom snabbt in i sina arbetsuppgifter med besök i församlingar och planering för olika samlingar inom distriktet. Han var också med i Distriktsstyrelsen i Studieförbundet, i DKSN,(De kristna samfundens nykterhetsrörelse) så det blev en del resor till Stockholmockså.
Hade tänkt att få avsluta året med detta inlägg men jag ser att det inte går så det får anstå till morgondagen.
Nu tackar jag för denna dag och går till sängs alldeles för tidigt. Ha en skön kväll ni som är vakna!