Blogg eller inte? Det är frågan 2013.

             Vacker, solig dag med 6 minusgrader. Jag tog mig för att gå till bussen för att åka till stan eller västerut för att inhandla medicin som tog slut i dag . En blodtryckstablett om dagen har kroppen blivit van vid.
Turen blev västerut mot Eurostop där man kan handla det mesta. Jag frös när jag väntade på bussen och jag fryser ännu. Löfte om att få bilskjuts hem gjorde att jag handlade mer matvaror än jag tänkt, men gott att ha det hemma. Halka, kyla och en envis förkylning hindrar mig ofta att komma iväg til affären.

Ska väl ta en tur till år 1967 så jag hinner bli klar med historien om mitt liv.Åren går och jag blir snart 86.
Hittade två bilder från vår semester i Holland. Det är sådana där "överrumplingsbilder," som blir som de blir.
Elsemarie skrev i dag på FB att hon var glad och överraskad av att ha fått vetskap om att hon besökt Köln, m fl. städer under sitt första levnadsår. När jag nu sitter här och tänker tillbaka , så undrar jag lite över hur vi klarade av att leva ett sådant annorlunda liv. Men bra campingplatser gör att det går ganska bra. Varken barnen eller jag har något minne av att det var besvärligt. Inte ens fast lillasyster tog både tid, plats och tillsyn i anspråk.Hon hade sina bästa dar. Alltid fanns någon till hands för att hon skulle ha det bra. Jag vet att jag sett ett foto där barnvagnen står vid sjökanten medan vi simmar i havet och håller ett öga på vagnen.

Hösten kom och Georg var ibland i Örebro, ibland på resor i landet. Vi andra ägnade oss åt våra studier medan  Elsemarie fortsatte att vara hos sin dagmamma. Det funkade bra.

Mammas dagbok förtäljer om att hennes liv består av arbete på karamellfabriken nästan varje dag, karamellförsäljning på marknaderoch så besök av vänner, när hon inte själv var ute på hembesök. Det ser inte ut som att hon har det långsamt precis. Varje ledig stund användes till att sticka, virka eller skriva brev.
På helgerna läste hon veckans tidningar och en och annan bok. I motsats till mig läste hon snabbt och hon blev alltid glad över att få en bok i present.

Den 17 december hämtades hon till Växjö, där hon tillbringade julen.

I vår gästbok ser jag att vi hade många gäster hela året. Elsemaries ankomst föranledde många besök i början av året. Min 40årsdag ett par månader senare firades också och många vänner kom för att gratulera.

När jag började höstterminen mitt andra år på Folkhögskolan, kom det en ny elev, lite annorlunda kan man nog säga. Mitt intresse för människor gjorde dock att jag fäste mig vid henne från första stund.
Någon sa till mig att "vara försiktig". "Du kan få en knähund." Det skulle hon inte ha sagt, för inom mig vaknade en kärlek till denna tjej i 20årsåldern och hon blev som en i familjen hos oss.För mig fanns det ingen som var mer värd än någon annan och jag minns mitt svar till den som utfärdade varningen."Kan jag göra livet lättare för henne, om så bara för en stund, då ska jag göra det.Därvid blev det.
Jag tror att Gud hade sin hand med i detta, "Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har Han sagt. Jesus älskar alla människor på vår jord, sjöng vi i Söndagsskolan.

Julen närmade sig och nu hade vi en liten dam, som ännu ej kunde gå, men var en baddare på att krypa.
Detta år 1967 var det Teskedsgumman som utgjorde adventskalendern. Mycket snart lärde Elsemarie sig att lystra till introduktionsmelodin, var hon än befann sig i lägenheten. Så roligt vi hade åt hennes stormande till TVapparaten."Klapp, klapp, klapp lät det när hon på alla fyra kröp iväg för att sätta sig framför TVn.
Naturligtvis var hon inte ensam där. Hela familjen tyckte om Teskedsgumman och hennes utrop, "Göta Petter".TVn sattes på i god tid och sedan skötte ju Elsemarie om så att ingen missade evenemanget.

Nu är dagen slut och jag känner mig lite så där, så nu blir det att förhoppningsvis somna tidigt och sova hela natten. Låg förra natten vaken två,tre timmar och jag vill inte det.Även om jag somnade om och sov till klockan nio,så är det inte OK. Kanske man borde gå upp och jobba lite, som vissa andra gör, men jag vill helst sova när man ska sova, alltså nattetid.
Nu önskar jag er en God Natt." Bred Dina vida vingar o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos Dig. Tag i Din vård och hägnad oss alla, stora, små, och låt i frid oss åter till nattens vila gå. Gud,tänk särskilt på den, som är orolig, som känner sig misslyckad och mindervärdig. Lys in i människors hjärtan med Din kärlek, förlåtrelse och frid, Du som inte kan annat än älska din Skapelse.Tack för att Du aldrig sviker eller lämnar oss ensamma även om vi ej kan se Dig. Du bara finns där.Alltid.