Ja det är faktiskt sant. Jag hade så stora planer för denna lördag. Massor att sortera. Kom inte igång i morse. När halva dagen gått tog jag mej till duschen , som jag planerat. Innan jag kom dit bad jag Gud att ge mig disciplin. Egentligen vet jag inte om det är en giltig bön. Borde väl ta tag i den frågan själv kan man tycka. Hur som helst. Bad gjorde jag och fick så mycket att det räckte till en dusch.
Efter en stund sittandes med min iPhone kom jag på att jag var hungrig. När de två potatisarna var kokta kom jag ihåg att det fanns kokt ris, som jag tänkt äta i dag, i kylskåpet.
Ni ser att det är lite knäppt i dag! Jag hittade en burk i frysen. På den stod det;" Hjortstek till Ruht eller Isak." Det var bara EN portion. Jaha, då började jag längta efter Isak så jag blev ännu mer nedstämd!
Jag kunde höra , eller se i hennes dagbok mors uttryck för en dag som denna:" Hu, vilken lessam dag!" Eftersom dagen ännu ej är slut så säger jag inte varken "lessam" eller "bra". Man vet ej hur det blir till slut!!
Benjamin ringde. Jag sa att jag inte mådde så bra. Han hör av sig en annan dag och kommer och fikar. Jag bestämde mig för att tidigt skriva en kort blogg och sedan gå tidigt till sängen för ska sanningen fram så tror jag att det skulle kännas annorlunda om jag kom i säng före midnatt.
Men då är det ju det där med "Nattugglan", som jag tidigare berättat om. Det är som med Zebran. Ränderna går aldrig ur.
Just när jag fattat beslutet om den korta bloggen oich tidiga sänggåendet så ringde Annelie. "Hur är läget? Vi har plockat trattkantareller. Jag kommer med dem om en halvtimme." Jag frågade om de ej behövde dem själva. Nej de tycker bara om att plocka, inte rensa så de hade tagit den mängd de ansåg sig vilja ta hand om.
Om en kort stund är hon här och vi ska förstås fika. Sedan är frågan hur jag ska göra. Rensa eller inte rensa. Spara dem i kylskåpet till i morgon och hoppas på att den nya dagen ska bli bättre än denna. Så mycket mer finns ej att välja på.
Med tanke på att intet blivit gjort denna lördag så borde svaret bara vara ett. Nu minns jag Ulla,3, som inte suttit stilla på tältmötet men på hemväg i bilen självmant sa:"Näste möte då ska jag sitte still!" Men så kom ett tillägg för ärlig har hon alltid varit. "Men jag löver int."
Det var nog ingen i familjen som hade tagit det första påståendet på allvar!
I alla fall så är bloggen nu klar och jag kan i morgon berätta om trattkantarellernas öde. Efter fikat med Annelie tänker jag sova. GodNatt mina trogna bloggläsare. Sov Gott! Gud är god och älskar oss. Med eller utan disciplin!! Jag älskar honom tillbaka och det talar jag om för honom ofta, ofta! Jag säger som hans lärjunge. "Herre till vem skulle vi gå?" Han finns där alltid. Mitt säkra stöd!
Ha en fin kväll, mina vänner!
Ja så skulle jag just skicka iväg den lilla bloggen när det ringde på dörren. Jo där står hon med en kasse Trattkantareller. Som jag tidigare skrivit så hade jag nu att fatta ett beslut inom mej.
Jag hann ej forma tanken i ord förrän Annelie sa något om att hon i ett svagt ögonblick lekt med tanken att risken fanns att jag skulle slänga dem. Raskt fick hon fram en liten kniv, en sil för sköljning av de små läckerheterna. Bad mig ta fram tidningar för nu skulle de torkas. Jag fick instruktioner om hur jag skull förfara med dem de närmaste dagarna.
Allt gick i raskt tempo och jag, senfärdiga människa, hann bara med att fixa i ordning kaffebryggaren förrän allt var klart. Nu ligger de där och en dag drar jag nytta av dem. Ska bjuda svampplockarna på stek med svampsås. Naturligtvis! Tyvärr vågar jag mig ännu ej på att föra över foton från iPhone till bloggen så jag skickar ett foto på FB där skörden kan beskådas. Tack snälla Annelie och Markus!!
Jag avslutar detta tillägg med att säga: SÅ KAN DET GÅ! GLAD ÖVERRASKNING!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar