Nu har jag avdelat en timme till Bloggande denna kväll. I dag har jag något att berätta.
Jag hade fått telefonsamtal från två av mina yngre vänner att jag skulle få besök i dag. De båda har träffats hos mig en gång tidigare men ingen av dem visste att de båda två "bokat" in sej för fika ungefär samma tid i dag på förmiddagen. Jag hade inget sagt så deras överraskning var stor då de sågs i dag.
Det var synnerligen roligt för mej att de , var för sig, hade roliga saker att berätta. "Gud är god", sa de båda tjejerna.
Jag är så tacksam för allt Gud gör. Ofta i det tysta. Tänker på Psaltarordet " Lägg ditt liv i Herrens hand! Lita på honom! Han kommer att handla!" Då och då får vi se hur Herren har handlat. Ofta som svar på bön.
Just nu ringde min vän Stefan och berättade vad Gud gör där han befinner sig. Jag minns hur dåligt hans själ en gång mådde och hur han varje söndag fick förbön i kyrkan. Hur Gud handlade för att förändra hans liv till det bättre.
Den ena av tjejerna som fikade hos mej i dag har jag varit vän med i många år. Hon visade en Bibel hon fått, som minne från sin arbetsplats när hon nu fått nytt jobb som hon ska börja inom kort.
Den andra var en invandrartjej, som varit i Sverige ett fåtal år. Hon har sedan hon kom hit verkligen fått pröva på livets hårda skola men ser tydligt hur Gud varit med henne och fört henne i kontakt med människor som har blivit henne till stor hjälp. "Det är Gud", säger hon, pekar upp mot Himlen och ler.
Möjligen har jag tidigare berättat om henne och hennes yngsta bror som var i den Moske' i Kabul där nyligen en bomb detonerade. Jag frågade i dag om brodern kommit åter från Indien dit han skickats efter bombningen, då han förlorade sitt ben, för att han där skulle få vård första tiden.
Jo han var tillbaka i sitt hemland och hade ringt. "Men han är så ledsen", sa hans syster. Jag tröstade med att säga att jag hoppades att han skulle få protes. " Det är inte det! Nej det värsta är att han förlorade sina kompisar som också var i Moske'n när bomben sprängdes och alla dödades. Han är nu så ensam" Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka. Så onödigt!!
"Jag vill hjälpa de från mitt land som är i Sverige nu. Jag vill ut och föreläsa! Jag kom till Sverige och blev räddad. Inte för att jag skulle behålla det för mig själv. Nej,jag vill satsa ALLT för att hjälpa andra, vill berätta vad jag fått uppleva. Gud är så god och vill hjälpa flera."
För oss, som vet hur hennes första tid i Örebro gestaltade sig, är det som ett under. Hon är i Guds sällskap och det ska bli så roligt att följa hennes väg för vi kan bara se Guds handlande med henne.
Sakta för han henne framåt, steg för steg och hon strålar av tacksamhet när hon säger :"Det är Gud"!!
I dag var hon så fylld av glädje när hon berättade vad Gud gjort för henne just i dag. Hon går i skolan men fick ledigt för att gå till Vårdcentralen för att få hjälp med sin värkande rygg. Hon fick träffa någon, som efter att ha undersökt henne och givit henne goda råd, ville att hon skulle berätta om sitt liv, vilket hon ej genast var villig att göra, på grund av allt svek hon varit med om.
Men så gjorde hon det i alla fall.
Den här nya bekantskapen, som bara jobbar ibland och som "råkade" vara där just i dag, förstod till fullo när hon hörde att "det är Gud som hjälper mig",eftersom hon själv tydligen sysslar med sådant hjälparbete, som vår "invandrarvän" också önskar syssla med. Att, på grund av sin egen erfarenhet, ge hjälp till andra som befinner sig i liknande situationer, som hon själv varit i.
När hon gick kramade hon mig och sa: "Ruth, bed för mej!
Hon har inte uppehållstillstånd ännu men önskar det av hela sitt hjärta. Här lever hon ett annorlunda, om ännu med osäkerhet och oro, liv som hon ser kan ge henne förutsättningar att få fortsätta med utbildning för att få komma in i den uppgift, som är ämnad för henne.
Vi två, som i dag satt och lyssnade till hennes kloka, varma ord, känner stor tacksamhet över att ha fått möta henne och att få vara hennes vänner. Ber att hon ska få stanna. I hemlandet ligger hon verkligen illa till men vi "litar på att Gud handlar". Hon hade mer att berätta om hur Gud räddat henne i olika situationer under tiden hon varit i vårt land. Jag kan bara tacka Gud för hans kärlek och omsorg.
Aj då, klockan går men senare bloggar har jag skådat. Nu får ni, som har min blogg till GodNattsaga somna något tidigare i kväll och jag också.
Dagen har varit grå, kall men innehållsrik! Nu ber vi för dem som behöver förbön och tackar Gud för att Han faktiskt handlar när vi ber och, för den delen, även när vi INTE ber, som en pastor sa till mej en gång.
Nu säger jag GodNatt till er alla och går tacksam till köket, sängen eller TV. Har inte bestämt mig än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar