Nu är det på följande sätt: Jag hade bestämt mig för att, bära eller brista, nu bara SKULLE jag lyckas med att få med ett foto från iPhone till bloggen. Bra beslut! Kaxig sitter jag och läser det som jag skrev på blocket förra gången barnbarnet var här och talade om hur jag skulle göra medan jag prydligt skrev ner allt, NU skulle jag en gång för alla fixa det. Så tänkte jag!!
"Hallå mormor, jag är i Hallsberg. Sitter i bilen och väntar på mamma, som ska komma med tåget från Göteborg." Klockan är 21.00 ca.
"Tänk så roligt att du har körkort och kan hämta din mamma" inleder jag försiktigt.
"Tobias du lärde ju mig att skicka foto till bloggen, men...."
" Sätt på högtalaren så du kan höra mej även om du är en bit från telefon. Gör så här! Tryck på hemknappen! Ta fram bloggen!!"
"Men Tobias jag har inte skrivit den ännu!" "Jasså ja då kan jag inte hjälpa dej. Jag ringer dej när vi kommit hem. Då har du den nog klar och då ska jag hjälpa dej."
OK! Kaxigheten rann av mig på direkten! Nu ska jag alltså tota ihop något bloggaktigt innan de är hemma i Örebro så jag börjar med gårdagen.
"Fint besök" hade jag skrivit och dessutom lovat att sända ett nytaget foto. Nu förstår ni det hela, eller hur?
Jag bakade två sorters kakor och en Nötrulle som fylldes med grädde.
Det fina besöket hade av olika omständigheter minimerats till tre fina personer.
Fredrik, Anna och deras son Johannes, som jag önskade bli fotograferad tillsammans med eftersom han var så lång och ståtlig. Jag minns när han föddes och första kalaset hos den lilla familjen.
Att skicka ett foto denna dag kändes bra!!!
Efter fika stunden sedan jag blivit ensam ville jag sova och gjorde det. Jag är jämt sömnig och tror det har att göra med sena kvällsvanor.
I dag ringde Elsemarie från Göteborg. Lite senare ringde Kerstin, som var på väg in till stan och undrade om jag behövde något. Alla barnen är så omtänksamma. I dag behövde jag Bregott!
Om en stund kom hon med, inte bara Bregott, utan något som jag flera gånger tänkt köpa men inte haft vetskap om vilken affär jag skulle vända mig till.
Kerstin hade tänkt på mitt problem. Att i nya lägenheten det är så högt till tak så jag ofta måste använda trappstegen.
Nu fick jag en sådan med stöd på så det känns säkrare att klättra upp och något att hålla i när jag väl är där. Ofta har jag dragit mig till minnes min vän Majkens trappstege och hennes lycka över den när jag hjälpte henne med flytten från Lundsbrunn till Götene.
Nu har också jag en sådan hjälpreda. Känns verkligen bra. Betala fick jag inte. Mina barn är så generösa och hjälpsamma.
Medan Kerstin var här kom Lisa efter jobbet. SÅ roligt. Medan jag fixade fläskfärsbiffar, så fula,tog hon fram dammsugare och skurhink. Kerstin ordnade med hyllorna i klädkammaren så allt kom på rätt ställe.
Jag var så nöjd med att göra ingenting! Jo maten förstås. Fula var biffarna, men goda till potatis och grönsaker.
När flickorna skyndat till sina bilar i tid för att slippa parkeringsböter intog jag gröna skinnfåtöljen framför TV med tidningen på lut och somnade, som vanligt.
Se bara vilken rolig dag det blev, återigen.
Nu kommer jag att snart bli uppringd av Tobias och det återstår att se om han kan få mig att fatta hur jag ska bete mig för att få med fotot på mej och barnbarnsbarnet Johannes, som togs i går.
Nu säger jag alltså GodNatt. Jag har i alla fall skrivit en blogg, med eller utan foto.
Tacksam för dagen som gått ser jag fram emot morgondagen. Gud är så god och öser kärlek över mig varje dag. Så klart jag är glad och tacksam! Sov Gott, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar