tisdag 19 september 2017

Tisdag 19 september 2017. Inte heller någon vanlig dag!

"Hej Ruth, jag hämtar dig om fem minuter om du är klar då."
Det var Lasse som skulle skjutsa mig till en butik som jag var intresserad av att kolla lite för eventuella framtida inköp. Vi hade pratat om det tidigare. Efter att jag premiärhandlat en del så fick jag skjuts hem igen. Det är inte dumt med en svärson på nära håll.

Jag hade nästan slut på bullar så jag satte till en deg när jag kom hem. När första plåten skulle in i ugnen så kom helt plötsligt en ovanlig trötthet över mig. I samma veva ringde Elsemarie och jag sa att en onaturlig trötthet plötsligt kommit över mig.
Det ringde på dörren. Där stod Annelie. Hon hade aviserat att hon ville komma upp för en kopp kaffe. Att hon kom lugnade Elsemarie, som jag förstod blivit lite orolig.

Annelie är undersköterska. Sa till mej att lägga mig på soffan, kom med fruktbitar, smorde bullarna och gräddade dem. Inga brända. Bryggde kaffe och under tiden hann jag be för min hälsa och piggnade till.
Se hur god Gud är. Han har änglar till hands när hans barn behöver hjälp.

Annelie gick hem. Ett barnbarn ringde och jag kvicknade till ännu mer.
Plockade bullarna i påsar och in i frysen med dem. Så glad för frysskåpet jag köpte när jag flyttade in här.
Köket får vara till i morgon tänkte jag först men greps av någon sorts energi så jag diskade plåtar, fick fint på bänken och när jag la i tabletten i diskmaskin före bloggandet så tänkte jag på hur mycket som förändrats sedan min barndom.

I hinkar skulle vattnet bäras från brunnen nedanför trädgårdsbacken. I en stor gryta skulle vattnet värmas på järnspisen, som eldades med ved, som hämtades i vedboden. Ved som körts hem med häst och vagn och av pappa huggits till vedträn i lämplig storlek.
I en zinkbalja skulle disken diskas och i en annan sköljas. Stjälpas upp på diskbänken och sedan (/ibland efter små syskongräl vems tur det var att torka) skull den torkas och sättas in i skåpet.
Skulorna, som diskvattnet kallades skulle grisen ha och fick därför ej innehålla "PER", ett diskmedel som kommit ut i handeln till glädje för dem som inte höll sig med gris. Inte blev disken alltid så ren utan "PER" men handduken tog det sista "FRÖNA", som det kallades om tallrikarna ej var tillräckligt blanka.
När jag i kväll lämnade köket och hörde diskmaskinens stilla gång, kände jag mig så tacksam och så rullades minnen från barndomen ännu en gång upp för min inre syn.

Nu är jag tacksam för att jag kvicknade till. Jovisst la jag min hand på hjärtat och bad till Gud och nu ska jag tacka för mycket mer innan jag somnar.

Hur är det det står i Psalm 92? Jo "Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att om morgonen förkunna din nåd och när natten har kommit din trofasthet!!"
Det är gott. Så klart vill jag vara med och tacka!!
Sov Gott, mina bloggläsare och Guds välsignelse önskar jag över er, var och en! Amen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar