Att flytta ibland är på gott och ont. Det onda är att om man, som jag är en obotlig samlare av skrifter så tar flytten enormt lång tid. Alltid finns något intressant på vägen dit där alla papper hör hemma.
I dag hittade jag ett urklipp från en gammal Året Runt och det var så bra så det ska ni också få läsa.
" Den som i gudomliga ting inte tror annat än vad han kan mäta med sitt förstånd förminskar ide'n om Gud!"
Det ordet tål att tänka på!
Jag går faktiskt till rätta med mig själv om mitt sätt att hantera tiden. Mammas ord "att inte komma igång förrn det blitt halvvägs medda", hör jag ofta, som någon slags varningssignal inom mej.
Lilla flitiga Alva Kraftling med en så dålig start i livet blev en arbetsmyra, sparsam och stolt över att inte behöva be socialen om hjälp. Uppfinningsrik, stolt över sina fem barn.
Alltid redo att räcka en hjälpande hand till behövande. För henne var inget omöjligt. Pappa var lika godhjärtad och när han , bara 57 år gammal, efter en svår sjukdomstid flyttade hem till Gud hade mamma tretton år kvar att jobba innan hon fick pension.
Hon tvättade butiksrockar åt Konsums personal, städade, skurade mattor, vävde mattor, som hon sedan sålde, kokade karameller på karamellfabriken för att klara sitt uppehälle.
I dag när det var "halvgångs medda" innan jag kom igång så började jag tänka på vår präktiga mamma, den lilla flickan från Söder i Stockholm utan någon som frågade efter hur hon fick det i livet, som hamnade i en kärlekslös, fordrande familj i Småland.
Då kan jag ej låta bli att tänka på Guds godhet. Den tro på Gud som hon fick med sig från söndagsskolan och som hon senare delade med sin man bar henne genom ett långt liv och hon var så nöjd över sitt hem, sin familj, församlingen och sina vänner.
Men se hur jag drar iväg! Att få säga dessa sanna ord om vår älskade mamma känns inte som något "överloppsjobb." Mycket mer gott finns att säga! Tex. vad hon betytt för sina barnbarn och barnbarnsbarn.
Eftersom denna dag varit som en enda stor parentes ( ) inom vilken intet nytt har hänt, fast det borde så ha gjort, så får väl det jag skrivit om mamma vara dagens blogg och jag går till min sköna säng med en önskan om att nästa dag ska det hända något viktigt att skriva om i morgondagens blogg.
Allt gott till er, mina vänner! GodNatt! Gud är god. Hans kärlek är oändlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar