Att ha ett barnbarn som studerar data på Chalmers i Göteborg skänker en viss trygghet åt en mormor, som ej har så mycket medfött av den sortens kunskap. Och som dessutom är tröglärd.
I dag är det söndag. Jag hade sett TVgudstjänsten och skickat iväg Alfons från rabarbern för att göra sitt jobb med gräsmattan. Han stannar ibland vid rabarbern för att skoja lite med mej. Men jag ser honom från mitt köksfönster. Jag blir blir alltid lika varm i hjärtat när jag ser honom. SÅ mycket nytta och glädje jag haft av denna present från mina snälla barn.
Efter detta kom så det efterlängtade besöket av Filip. Jag ställde datorn framför honom och frågade:" Finns det hopp eller?"
Nu ville jag veta hur jag kommer ur vissa problem. "Jag tror vi har pratat om det här pr telefon tidigare", sa han. "Jasså då! Det har jag glömt."
Nu visste jag vad jag skulle göra. Fram med papper och penna. Det är för mej enda sättet att lära sådant jag ej med mitt sunda förnuft begriper.
"OM det blir för stort, tryck och håll nere x medan du trycker på y! OM" osv. Han använde sig av samma uttryck som sin pappa. "Learning by doing!" Så jag gjorde som Filip sa och antecknade utförligt på mitt papper. När vi kom till "statistik", som jag tidigare klarat, men inte sedan vi blev osams , datorn och jag, så sa Filip:"Jag ska förenkla det här åt dej". Minsann, så bra! Nu behöver jag bara en enda knapp, tidigare tre olika grepp för den detaljen.
Nu kan jag åter använda datorn när jag bloggar och vi kunde dricka kaffe och prata om allt möjligt.
Vi har alltid så fina pratstunder när vi träffas här hemma eller pr telefon. Han lyssnar tålmodigt, varje gång, till små historier från hans barndom. Historier som jag aldrig tröttnar på att berätta!
Lasse och Elsemarie är på väg hem från Växjö och beräknas vara hemma ett par timmar innan Filip tar tåget mot Göteborg.
Halva söndagen återstår ännu men det här får vara allt om denna dag.
Nu några ord om de två dagarna innan denna.
Fredag. IngaMaj kommit hem från USÖ. Ska nu få mera hjälp både på dagen och på natten.
Lördag. Jag plockar lite hallon. Tar med dessa samt några bullar och går till min syster. På vägen dit går jag och tänker på hur snabbt livet går. Att vi nu är fyra åldrande syskon. Lyckligtvis har vi våra hjärnkontor fortfarande i funktion. Något som är ett stort ämne till tacksägelse. Tror att det är den del av hälsan som jag uppskattar mest av allt. Sedan att någon hör eller ser bättre eller har lite ont här och där, får man ta som det är. Sånt är livet! Gud är så god! Tänk att vi fick växa upp i ett hem där Gud fanns med i vardagen. Vilken tillgång!
Nu fick jag samtal från Linn i Växjö. Hon är nöjd med att vara där igen och ser framtiden an med tillförsikt, som det heter. Hade fått sin första lön och hyran var betald. " Första gången sedan i oktober som jag ej bekymrar mig för ekonomin", sa hon . Kan förstå den känslan. Man vill klara sig själv.
Nu ska jag titta till Alfons och sedan plocka några hallon. Det blåser ute, fast varma vindar!
Än är det inte dags att sova men när tiden är inne så gör det och då önskar jag er GOD NATT och SOV GOTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar