Måndagen fick jag ett sms som gjorde mig så glad. En nära vän, som för några år sedan flyttade från stan, meddelade att hon med sin make flyttar tillbaka till Örebro. Till detta får jag anledning att återkomma!
På kvällen bjöds jag på fin mat av Tobias, som vet om en bra restaurang där man kan beställa och hämta. Jag har bara att sitta i en stol framför TVn och få allt serverat på plats sedan Tobias cyklat iväg och kommit åter med god Schnizel. Jag gillar att bli uppassad emellanåt så jag passade på att njuta.
Tisdagen var dagen då storasyster i Växjö skulle få besök. Tobias skrev lista på datorn och packade efter den. Han tog tåget men inte som jag brukar över Mjölby utan bytte tåg i Borås. Geografi är ej min starka sida så om detta har jag ingenting att säga.
Linn jobbar i Växjö, Sebastian i Malmö. Från augusti är de tillbaka i Växjö för gott.
Där har de vänner sedan studietiden och känner sig hemma.
Kommande helg ska det bli återträff för de som under åren 1974 till 2004 (c:a) varit med på ett läger, som kallades Stråkfamiljen. Tanken var att om någon i en familj spelade något stråkinstrument så skulle de kunna ta med familjen till Östgötagården, Rimforsa där Georg under ett antal år var ansvarig för lägerverksamheten på somrarna i egenskap av Provinssekreterare i Östgötamissionen, där han var heltidsanställd. Jag kom naturligtvis också att hjälpa till med ett och annat emellanåt och har många ljusa minne därifrån. Olika församlingar hade ansvar för var sin vecka att baka och laga mat. Mycket och god mat!
Det var härliga somrar. Sjön Åsunden med sitt fina badvatten bidrog så klart till trivseln.
Stråkfamiljen fortsatte i 30 år. Jag ska inte ge mig in på att detaljberätta om deltagare osv.fast det är svårt att låta bli. Örebro var ju väl representerat genom flera musiker. Namnen Gårsjö och Lauenstein
nämner jag i alla fall eftersom det var familjer med stor betydelse i detta sammanhang.
Vad som sig i landet tilldragit haver kan jag ej yttra mig om då jag varit dålig med att följa TV och tidningar.
Jag gör mina övningar vad nacken beträffar men tror att det tar ganska lång tid. Sjukgymnasten och jag ska träffas någon gång i slutet av augusti. Hoppas att det ska vara bättre då.
Jag har så mycket att vara glad och tacksam för
I morse kom det över mej en så stor känsla av tacksamhet för så mycket jag ser av Guds omsorg så jag bara ville gråta. Gud är god! Sov nu gott mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar