Som sagt så gillar jag att blogga och då har jag inget val. Enda sättet är att ta till Paddan,igen. Den kan ej visa statistik, som datorn gör så jag vet ej nu hur många som tittar varje dag. " Är det viktigt" frågade min syster en gång. Nja, kanske inte så viktigt men ganska kul att se dag efter dag.
I dag har jag varit på visit hos min Hårfrisörska. Mina snälla barn unnar mig denna lyx och jag är så tacksam för att de gör det. Så bekvämt för mej! Hon är dessutom billig och SÅ kunnig. Den bästa Hårfrisörska jag nånsin haft.
I övrigt har jag fikat på altan, sovit i hammocken. fått sms att Else-Marie och Lasse kommit fram till Malmö. Linn har kört några varv med släpkärra och tillsammans med Sebastian flyttat alla saker och möbler så nu skulle föräldrarna med medhavda verktyg kolla så att allt är OK efter det knappa år de bott i sin bostadsrätt. Nu blir det hyreslägenhet i Växjö och lite längre från havet men de är SÅ nöjda.
I kväll är det Växjö som gäller. Jag är glad över att jag hann med ett besök, mycket mysigt sådant, i Malmö. Nu blir det kul att komma till Växjö igen. De småländska ränderna går aldrig ur.
I går, onsdag fick jag följa med till Lasses mamma, som,efter en stroke för några månader sedan,befinner sig på ett sjukhem i Katrineholm. Hon blev förlamad i vänster sida och kan inte använda sin vänstra hand. Jag är så tacksam för att jag fick träffa henne. Kanske minns hon ej i dag att vi var där men hon njöt av vårt besök med kaffe och Budapestrulle de timmar vi fick ha tillsammans.Så klart svårt för Lasse att se sin fina mamma så dålig. Så skört livet är och så fort allt kan ändras från en dag till den andra.
Farmor AnnaMaria och jag växte upp på 30-talet, bara två mil från varandra. Hon i Oskarshamn, jag i Figeholm. När Else-Marie och Lasse "blev ihop" så var det roligt för oss att med vår bakgrund träffas.
I går gällde det att plocka fram sådant som kunde väcka minnen till liv.
Det gjorde vi, med besked. Pratade om Baptistkyrkan där hennes pappa var pastor, om juniorläger i Brevik där hon var med gänget från Oskarshamn och vi Figeholmare gick dit om kvällarna för att höra dem sjunga och titta på alla små tälten. Spännande värre! Dricka lägerchoklad ( lägerchoklad är något extra i den vägen, doften, smaken.) tillsammans med stadsbarnen. Stort!
Vi pratade om Ejnar Perssons Manufakturaffär där vi båda två kom ihåg namn på biträden. Jag kan ännu minnas deras utseende och deras vänlighet.
Vid prat om Ejnar Perssons affär berättade hon skrattande om de tillfällen då han själv var med som expedit. "Nej det här är för dyrt" kunde han säga och prutade själv på sina varor.
Vi mindes också att hans personal, som tog emot buntar med tyg såg, ej med blida ögon, hur han klippte av olika stora tygbitar, satte på en lapp med stuvpris och sedan la dem i korgen där stuvarna låg. SÅ roligt för oss att minnas så mycket från den tiden. Var och en på sitt håll.
Ejnar Persson tillhörde Baptistkyrkan, så ock samtliga i personalen, som var densamma år efter år fram till pension.
Vi pratade om Stahres konditori och ytterligare ett, som AnnaMaria kom ihåg. Jag minns också men har glömt namnet. Det låg på Kråkerumsbacken.
Elsemarie sjöng några ord på gamla sånger som AnnaMaria kunde och hon sjöng med.
Lasse och Else-Marie frågade om namn på skolor där hon jobbat, om namn på elever, även om namn på Eriks och hennes vänner. De var ett gäng i Katrineholm som ofta träffades för att äta och ibland göra bussresor tillsammans .
Lasse ringde till hennes bror, som bor på Blidö. Han kallade henne för det smeknamn hon som lillasyster hade. Nu är det bara de två kvar av de fem syskonen. Brodern har fått gåvan att ha humor mer än vi andra och fick henne att skratta ibland. Så bra att de fick tillfälle att pratas vid.
Hon är glad för hon tror att hennes syster och mamma bor i samma hus som hon och att Erik, mannen, snart kommer hem.
Men vad då, tänker jag. Hon har ju glädje av att tänka så. Då kan hon få göra det.
Att få prata med oss om sådant vi också känner till om familj och vänner kan hon ju ej få göra med personalen, hur bra de än är. Det hem där hon bor är ovanligt bra och Expressen skrev för ett par dagar sedan om två sådana hem och det ena var det där AnnaMaria bor. Berömligt!
Men visst är det sorgligt att se en pigg och levnadsglad människa förändras.
Nu är livet på den här jorden som det är, men jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Det kommer en dag då Gud har sista ordet och, genom vad Jesus gjorde genom sin död och uppståndelse, vi har allt att vinna och inget att förlora när vi tackar och tar emot. När Jesus säger " följ mej " så gör vi det och blir hans lärjungar. DÅ börjar ett nytt spännande liv tillsammans med honom. Massor av människor över hela vår jord tror detta och upplever att det är sant.
När vi kom hem i går kväll var jag så förfärligt trött. Å vad sängen var skön.
Nu hoppas jag att regnet inte faller förrän jag plockat av de röda vinbären. Jag märker av min stigande ålder genom att jag inte har samma lust för trädgård och bärplockning som jag haft tidigare år men O, så tacksam att jag ännu är på benen och att hjärnan funkar.
Önskar er alla GodNatt och så ser vi fram mot en ny dag. Gud med oss!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar