onsdag 5 december 2018

Onsdag 5 december 2018. Lite mer om gårdagen!

Gårdagen blev en smula omtumlande. Att tillsammans med ett par vänner besöka en familj med  små barn vetande att de mist en av föräldrarna gjorde mig så ont.
Kanske var det skräcken från barndomen då jag ständigt bar på en oro för att mamma skulle dö, som kom över mig när jag såg de små vackra barnen som får växa upp utan sin pappa!
Jag har aldrig träffat honom.

Mina vänner hade lagat mat så vi åt tillsammans med den lilla familjen.
Den unga mamman grät när hon öppnade kuvertet med pengarna. Naturligtvis kommer hon att få bidrag men det är ju avpassat till utgifter för det mest viktiga och det är snart jul! Ett litet extra bidrag, som Gud hade sparat, på sitt sätt, till den här dagen då slantarna betydde så mycket var mer än välkommet, det förstod vi. Att jag fick vetskap om det hår samtidigt som jag på banken hade uppmärksammats på de där små autosparade summorna under lång tid hade växt och blivit bortglömda men nu blev till en uppmuntran mitt i allt

Jag sa till den unga mamman att Gud har ej glömt dem ! 
Mina vänner känner bättre än jag till familjen och kommer att hålla kontakten.med dem!
Det är så roligt att se hur Gud, som det står i Bibeln, psalm 23, leder oss på rätta vägar"!
Jag vet att det är många som fått uppleva större saker än det jag berättat om och vi tackar honom för allt.! Ni som läser det här, bed gärna till Gud för familjen!
I morgon beger jag mig ut på resa några dagar men tar med mig datorn .
Nu är det Växjö som står på tur! Med min allt sämre syn får jag passa på att se mig omkring och glädjas åt att jag får hjälp med allt från att packa resväskan,
 beställa biljett, transport till tåget, hos SJ beställd hjälp vid tågbyte. Nästa tågbyte ska jag  hämtas med bil av barnbarnet så blir det bara ETT byte.
Vilken omsorg de visar mig, mina barn! Jag är så tacksam.I dag har Kristin varit här så vi åt lunch tillsammans! Senare kom Tobias för att hälsa på en stund,

Nu är det kväll och jag ska erkänna att jag har resfeber, Det spelar ingen större roll hur långt jag ska resa. Den där resfebern kommer som ett brev på posten. Kanske att mina barns vetskap om detta gör att de lägger allt som tänkas kan till rätta för mig inför resor då de inte själva är med som reseledare!
Nu är det dags att sova så det ska jag göra nu Natti mina vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar