Jo visst är det lite ledsamt när de åker iväg
Jag har under många år varit med om avsked på söndagseftermiddagar så jag har en viss rutin .
Hur många gånger jag stod och såg när Georg steg på buss nr 17 för färd till tåget, som skulle ta honomtill Stockholm och Frikyrkliga Studieförbundet med "Program Tours", där han hade sin uppgift under många år. Under vissa perioder kunde det dröja innan vi sågs. Men varje morgon , när han var i Sverige så ringde han klockan 7 och sa:" O, vad jag älskar dej."
I början, efter hans död, saknade jag de där korta samtalen som betydde så mycket för oss båda.
Nu får jag ofta samtal från barn och barnbarn.
Jag minns just nu när våra tre första barn var små och Georg arbetade som juniorsekreterare inom Örebromissionen, vilket också innebar en del resor inom Sverige.
Det ringde på telefon(nej mobil fanns ej då) och Ulla svarade i telefon där någon ville tala med Georg. "Mamma, de frågar efter pappa, var är han? "Svarade den som ringde:" Hallå! Pappa är i Kiruna." När han var på resor i Norrland kunde det dröja några veckor och telefonkontakterna blev ej så många men breven var ett gott komplement.
Nu SMSade Elsemarie förresten. "Tack för en mysig helg! Nu är vi hemma, har druckit te och ska sova! Imorgon, på väg till jobbet, ringer hon från bilen.
Det kan inte hjälpas! Jag tycker nog att det är ganska intressant att jag har fått leva länge och haft möjlighet att följa utvecklingen på vissa områden. Att jag är fullständigt omöjlig när det gäller det tekniska i tillvaron är något som jag och min familj fått lära oss att leva med.
Jag är tacksam att alla barnen ärvt den tekniska gåvan efter sin far, vilket betyder att jag ofta behöver deras kunnande. Jo jag vet att jag berättat om det här i tidigare bloggar men det föll sig naturligt att åter ta upp det!
Nu har jag ställt till det igen! Det jag i går sa att jag skulle berätta om i dag får jag nog spara till i morgon för mina ögon orkar inte mer i kväll.
Min försämrade syn vållar mig en del bekymmer och jag gråter ibland för det problemet. Jag har nu fått tid för laserbehandling om ett par veckor. Den obefintliga tekniska ådran innefattar även den medicinska varför jag har att tacksam ta emot all hjälp jag kan få . Jo jag räknar naturligtvis med Gud även om vi sjunger att "Han har ej lovat att vi skall få ha bara sol och himmel så blå! Men som vår dag är kraft skall vi få! DET har han lovat ge oss ändå.Ljus på vår vandring, hjälp i var strid! Att vara med oss, nu och ALLTID!
Med detta avslutar jag en blogg som blev som den blev! Jag återkommer i morgon med det som återstår Tacksam för en mysig dag med god lunch som hämtades på "Kolgrillen." i min närhet och som åts tillsammans med familjen Hallqvist.
Nu blir det sängen ! I morgon dricker jag mitt morgonkaffe och äter av allt gott mina fantastiska barn hade med sig till mej i går. Sov Gott, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar