Ja så kom dagen för hemresan. Utöver julmarknaden på Linns jobb så hade vi hunnit besöka ytterligare en sådan marknad. Namnet på platsen återkommer jag till!
Så blev det måndag och färd mot Alvesta! Där hade vi 5 minuter till förfogande för påstigning med väska (alldeles för stor med alldeles för mycket kläder!), rullator och så min väska där jag förvarar min handväska med pengar, nycklar och en del annat., Fr att underlätta för mej hade Linn hängt den över sin axel. En snäll dam föste in mej på rätt sida ivagnen medan konduktören satte in stora väskan och rullatorn. Därför blev avskedstagandet av Linn och överlämnandet av väskan tillintetgjort. Genom fönstret såg jag Linn vinka med väskan, . "O min väska", ropade jag! "Vi kan inte stoppa tåget", sa den snälle konduktören . Det skulle komma ett tåg en timme senare mot Mjölby. Något som inte tröstade mig eftersom jag vid den tidpunkten borde sitta på tåg mot Örebro.
Nu hade Gud, som ser allt i förväg varit framme igen. I Alvesta var jag i färd med att lägga ner min iPhone i handväskan då Linn frågade om det inte vore bra att ha den i fickan varför den hamnade i min jackficka. Något jag var ytterst tacksam för. Nu utspann sig samtal mellan Linn och Elsemarie och mej . Resultatet blev att Linn skulle skicka själva handväöskan med dess innehåll pr post till Örebro. Alla mina barn har nyckel till min lägenhet så När Sven hämtade mig vid tåget så var nyckelfrågan inget problem.
Post Nord hade denna gång lyckats bra med att förmedla den rekommenderade postpåsen till Örebro och nästa dag kunde jag gå till affären om hörnet för att hämta den. Nu for teaterapan i mig och jag tänkte att min legitimation finns ju i den rekade försändelsen så kanske skulle jag få ut försändelsen, öppna den och visa legitimation. Något inom mig sa att jag borde ta passet med! Utifall!
Jo jag sa att mitt leg ligger i påsen jag skulle hämta och föreslog att vi kunde öppna den så kunde hon få se! Nej, se det gick inte! Hade jag inte något annat som var giltigt? Jag tog nöjd och glad över att det funkade som vi önskar upp passet och väskan var åter i min ägo.
Linn, som i början var förtvivlad över att jag åkte utan väskan, hade jag lugnat med att det skulle skrivas på Äventyrskontot. På tåget serverades jag, av Elsemarie beställd frukost och en vägledare satte mig på tåget mot Örebro! Nu ringde jag till Linn och berättade hur snabbt jag hade fått väskan. Och så var vi alla glada och vi tackade Gud för att jag hade iPhone i fickan så vi kunde konversera under färden.
Värre var när jag när Sven och Kerstin var små och jag kom med tåg från Stockholm där vi hälsat på hos farfar och farmor och skulle ta ett par dagars påhälsning hos IngaMaj och Sune i Tidan på vår färd mot Kil. Uppehållet i Tidan var kort och jag varseblev ej att vi var där förrän någon ropade Tidan. och jag hann ej av tåget. IngaMaj stod och såg tåget rulla vidare,. Vi vinkade åt varandra! Sven och Kerstin, två och fyra år gamla, hungriga , kissnödiga och trötta fick åka med sin lika trötta mamma till Väringe, ett ortsnamn jag aldrig kommer att glömma! Jag vill minnas att jag köpte ny biljett till Tidan och när vi kom dit stod moster IngaMaj där igen efter att ha varit hemma och kokat kräm som vi fick till efterrätt! Ja se det var ett äventyr
I kväll har jag varit inne hos mina fina, goa grannar och ätit varm macka ocg fått se hur de totalrenoverat den trea jag först tänkte köpa. Så mycket arbete och pengar de lagt ned och så fint med allt nytt in i minsta detalj.
Jag är så nöjd med min tvåa, som var nyrenoverad när jag flyttade in och jag slapp hantverkakare
I dag har Kristin varit här och ätit lunch, Roligt med barnbarnskontakten.
Nu ska jag sova och säger GODNATT till er alla mina vänner! Gud är god och jag är så tacksam för att ha den kontakten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar