Det händer att jag brer ett par mackor för att han ska äta frukost men i dag vaknade jag lite för sent och jag hörde dörren slå igen och han gick till skolan utan frukost.
Kom hem och försvann snart in på sitt rum.
Socialen i Askersund, som vid flera tillfällen lovat ringa gjorde det och ville prata med mej först och sedan med Amer. Jag fick anledning tala om att Amers boende här var svar på ett nödrop , högst tillfälligt. och att hans önskan sedan han kom till Sverige för snart två år sedan hela tiden varit att få en egen lägenhet. När han hastigt rycktes bort från den adress där han placerats av socialen, så hamnade han snabbt i gruppen som får etableringsstöd med en viss summa pr månad och ska stå för egna utgifter.
Socialen har då inte något ansvar längre. Jag önskade för Amers bästa att de hade ansvar ännu ett tag.Även om det haltat betänkligt på den vägen tidigare. Nu ska han ge besked i morgon hur han vill ha det eller komma till Socialsekreteraren på besök och då med tolk en dag nästa vecka. All risk för missförstånd förväntas då uteslutna.
Det var inte det enda som störde den unge mannen denna dag. Dåliga nyheter från familjen i hemlandet kom, som ytterligare belastning. Om detta berättar jag i morgondagens blogg. Hans två fina kompisar visst det och kom framåt kvällen för att trösta och uppmuntra sin vän.
Nu fortsätter jag där jag slutade i går. Om resan till Grönhöjstrand i Danmark år 1994 i november.
Lördag 5 november.Efter några härliga dagar packar vi ihop våra prylar och påbörjar hemresan.
Den alltid tjänstvillige och artigheten själv, Vidor hämtade mig vid båten och jag fick på Lyckogatan träffa både Birgitta, Nathalie och Gabriella. SÅ roligt. Jag fick sedan skjuts till tåget och kom till Örebro där jag hämtades vid tåget. Ulla, Lennart och barnen sov över här.
Anledningen till att jag åkte tåg var den att det antal passagerare som var tillåten i Toyotabussen var fulltaligt utan mej. Jag fick ju då också tillfälle att träffa mina kära vänner på Lyckogatan i Göteborg så jag åkte gärna tåg. När vi kom till Danmark brydde vi oss inte om att vi hade en passagerare för mycket. Förresten hade vi ju inget val.
Den alltid omtänksamme och medkännande Emil anförtrodde mig att han var lite ledsen för att vi ej hade varit tillsammans tillräckligt i Danmark då jag ej var med på alla utflykterna. Den gossen har flera gånger visat vad han går för! Älskade Emil!
7 november. Jonas, Magnus och Linn sover över här. Underbart!
11 november. Vår kära vän Elsie Alnehill till sista vilan. Begravning i Immanuelskyrkan. Så sorgligt.
12 november. Lördag. Jag är ledsen och orkeslös. Besök av både Kristin och Linn. Vi bakar tårtor som de ska ge sina pappor i morgon på Fars Dag. Lite roligt för mej också.
14 november.Måndag. Linn och jag är i Hjortkvarn..Vi leker på köksgolvet. Jag heter Matilda och Linn heter Oscar. (Hennes kompisar). Fantasin flödar hos oss båda två, när stolar blir bilar.
15 november. I dag är jag Oscar och Linn är Matilda.
Vi vaknade tidigt i morse och jag är trött och vill somna tidigt på kvällen. "Läs och blunda inte", säger barnet som är 2½år och inte är i behov av sömn.
Till slut tröttnar hon på att jag läser och blundar samtidigt och säger:" Nu släcker jag."
(Å så skönt hinner jag tänka) innan hon fortsätter:"Så går jag ner". Nerför trappan till kusinerna samt Ulla och Lennart går hon med bestämda steg. Jag sover innan hon hunnit ner för trappan.
Nu är det dags att säga GodNatt. I morgon bär det iväg till Kristinehamn där Kerstin och jag ska träffa Ulla Östin som fyllde 80 år häromdagen. SÅ roligt det ska bli. Vi bodde grannar i Lesjöfors och har massor av gemensamma minnen från den tiden.
Nu är det slut på halva november 1994. Får ta tag i sista halvan i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar