Söndag 3 april 2016. Är det dagen som är konstig eller är det jag?

Inget kyrkobesök i dag heller. Gudstjänsten från Glimåkra i Skåne såg jag medan jag tog morgonfika vid köksbordet. Prästen berättade att han i ungdomsåren var ateist men råkade komma med på ett kristet läger där han i Nattvardsstunden såg Jesus och efter det har han varit hans lärjunge.
Jag tänkte på alla dessa kristna läger som säkert betytt mer än vi anar för vårt land. Så många beslut där har fattats av unga (och även äldre) människor. Beslut som varit livsavgörande på mer än ett sätt.
Den som valt Jesus kan alltid räkna med hans hjälp, stöd och ledning genom hela livet.
Jag minns hur vi i Missionshuset sjöng sången:" Jag vill börja med dig o min Jesus" där en vers innehåller orden "varför skulle jag tveka om Jesus tills mot graven jag lutande går". Ungefär så.

Prästen talade så varmt om hur Jesus visade Petrus sin kärlek och sitt förtroende när de möttes efter Uppståndelsen och Petrus, innan Jesus dog på Golgata, tre gånger hade förnekat sin Frälsare.
Petrus hade fått full förlåtelse och blev av Jesus kallad att bli ledare för hans församling på jorden. Sedan har det bara rullat på och jag är tacksam som fick ta del av "det glada budskapet."

För att återgå till dagens fröjder så kan meddelas att vännen Stefan med son kom för att klippa mina fruktträd. Eftersom Stefan på veckodagarna befinner sig på olika platser i landet så tog han sonen med sig hit och klippte grenar i dag.
 Tyvärr har jag ej varit i form i dag, så jag intog sängen mitt på ljusa dagen. När jag vaknade var trädklipparna inte kvar. Nej, inte ens en kopp kaffe fick de i dag.

Vaknade gjorde jag till en ringsignal då en annan vän inbjöd till ett möte. Jag sa att jag inte orkade följa med och denne vän bad i telefon en innerlig bön till Gud om att jag skulle krya på mig.
Gud är aldrig långt borta.

"Den ensamkommande" har jag ej sett till i dag. Maten är klar och står på spisen. Det där med sysslolösheten är ett gissel för flyktingarna. En del är ambitiösa och tar vara på tiden för att förkovra sig i språket. Andra mår så dåligt att de inte orkar ta vara på tiden utan att någon puffar på dem. Svårast tror jag det är för dessa som inte har familjen här. Jag vet inte om jag tänker rätt men tänker ändå. Även om jag har en gammal väggbonad broderad med orden:" Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt större."

Har ännu ej bestämt om jag ska följa med till den middag jag inbjudits till innan jag drar hemåt för att fortsätta mitt sovande. Jag ska bli hämtad och få skjuts tillbaka.
Neej, det låter inte bra! Ska jag dit, ska jag GÅ! Åtminstone i ena riktningen.

Jag har slarvat väldigt med träningen ett tag nu  och det märks på flera sätt.
I går påtalade jag för Amer att han äter så lite  bröd. Han berättade då att han för några år sedan var jättetjock men blev smal när han slutade äta bröd!
Hemska tanke!!!! Värst för mig skulle vara att avstå den goda bullen till morgonkaffet. Det är bara den jag håller koll på. Annat bröd som intages under dagens lopp är en annan historia.

Sesådärja, nu blev det åter en tidig blogg och alla kan somna i tid. Jag också! Natti, Natti!  

Plötsligt dök detta gamla foto upp så jag skickar det med bloggen: Kerstin, Sven och Ulla hade inte fått sin lillasyster Elsemarie på den tiden.