Torsdag 1 oktober 2015. Träning, Trädgårdsskötsel, TV. Vad mera?

Så vacker solnedgång i kväll klockan 19.00

Vid 2-tiden kom plötsligt en skopa arbetslust över mig. Jag tog tag i ett par lådor innehållande saker, som skulle sorteras. Efter en stund kom Elsemarie och cyklade snabbt  iväg med Isak springande bredvid cykeln.
Jag passade på att gå till Träningen. Andra gången denna vecka. Inte illa.

Till Närbutiken på hemvägen. Tiggaren fick en sedel och något att äta." Bulgarien problem,
tre baby", sa han. Samme tiggare som i måndags.

Vid hemkomst var de båda vännerna, som tidigare hyfsat till det i trädgården, i full färd med att klippa och rensa i hallonhäcken. De är så noga och det blir så fint.
Jag fixade kaffe och smörgås som avnjöts på altan.
 Under tiden hade Lasse anlänt för att fixa till den nya dosan som inköpts för att TEVEN som finns där ska fungera  och jag ska kunna se TV utan att jämt hålla till i köket, där jag skönt nog har en  sådan på väggen.

Efter träningen blev jag i dag mycket trött så när jag blev ensam satte jag mig för att se ett intressant program på TV och vila lite. I köket, för nu har jag redan trasslat till det med tryck på måfå på några knappar (som vanligt är) så nu blir det inget tittande i TVrummet förrän jag inhöstat mera hjälp från någon i familjen.

Nu ringde Stefan på väg från Arvika till Karlstad, där han övernattar på hotell.Han hade i dag träffat vår gemensamma vän Kjell i Arvika. En "nätkontakt", som jag gillar fast vi inte träffats öga mot öga.
Stefan och han är vänner sedan många år.

Nyss pratade de på TV om hur framtiden kommer att te sig för vår planet. Det var ej uppmuntrande precis,men som bibelläsare, blir jag ej förvånad av det jag hör och i Jesu sällskap är vi alltid trygga. Kom att tänka på sången, som med bläckpenna skrivits i sångboken med de svarta vaxdukspärmarna och som pappa brukade sjunga.
 Jag kan för mitt inre öga se honom, på söndagseftermiddagarna,
sitta på en av "finstolarna", sjungande:
" Över mörka djup, invid branta stup går min väg till Himlens land. Faror lurar här och du gripen är av förtvivlans hårda band." Refrängen löd:" Lita på din Gud han är nära, över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker. Ljuvliga, säkra tro." Faktiskt var det den första läxan jag hade när jag hos tant Ester tog gitarrlektioner. Tre ackord. D, A och E. Hahaha! Så roligt att kunna!

Nog fick vår fina, gudfruktiga pappa känna av "förtvivlans hårda band" och många gånger har jag undrat varför han måste lida så, men Gud var hos honom " i stormiga, såväl som i lugna dagar" och den där gemenskapen  med Gud fanns med hela vägen tills han var hemma hos sin Frälsare, för evigt bärgad.

Så ränner jag återigen iväg i mina tankar. Någon forntid orkar jag ej ägna mig åt i denna sena timme, trött som jag är efter träningen och allt. Därför säger jag GodNatt till er alla kära bloggläsare. Sov Gott! Vi hörs!!