Dagen började så roligt. Jag pratade i telefon och hörde att halldörren öppnades. Trodde att Isak kommit. Hörde inget mer från hallen och ingen Isak kom till mig i köket. Efter avslutat samtal gick jag ut i hallen. Allt tyst och stilla men en stor svart väska stod på golvet. Den var ny för mig Jag böjde mig ner mot väskans sida, och där genom ett nät såg jag lilla Isaks ansikte. Tyst och stilla satt han där och tittade på mig. Jag fotograferade och filmade. Han satt kvar tills jag öppnade "dörren" och han promenerade ut ur sin koja. O, vad jag skrattade! Han hade fått kojan för att använda den i bilens bagageutrymme där han brukar vara placerad vid bilfärder. Han älskar att åka bil och nu behöver ej bilen bli illa åtgången av Isaks tassar när han ska ta sig upp till fönstret och titta ut. Nu har han taklucka på kojan. Tydligen hade han inget emot sitt nya färdmedel.
Så kom två matgäster, som annars brukar komma på måndagar. Isak fick promenad och jag fick skjuts till träningen. Tacksam!
En av matgästerna stannade kvar och när jag kom hem från träningen var disken avklarad och ALLA
fönster i huset putsade av mågen som verkligen behärskar det yrket. Han har en tid semester och gjorde mig denna stora tjänst. Så snabbt! Jag kan ej i ord uttrycka min glädje över detta! Eftermiddagskaffet smakade bra. På TV i dag har huvudnyheten varit att Sveriges Radios journalist blivit skjuten i Afganistans huvudstad Kabul. På öppen gata. Det blir tomt efter honom och hans röst, som vi varit vana att höra i flera år.Ständigt ute i världen.
Det är bäst att ta lite från år 1982. Vi fortsatte med vad vi kunde för att göra huset så det passade oss och för våra behov.Rymligt kök, stort vardagsrum, sedan två rum gjorts om till ett, sovrum, hall och badrum på nedre våningen. Tre rum,varav ett med en vacker kakelugn samt dusch på andra våningen. En järnspis sattes in i köket. Den både värmde och användes till matlagning.
När vi flyttade till Borensberg fanns en bönekedja pr telefon. Ullas svärmor Margit Karlsson hade startat den. Hon fick in böneämnen från människor, som behövde särskild hjälp från Gud i spciella situationer, ringde till ett antal vänner och så bad vi till Gud var och en på sitt håll.
Medan vi bodde i Borensberg hade det bildats en grupp, som varje måndag förmiddag samlades i olika hem till bön. Jag höll kontakt med dem och ringde om mina böneämnen som jag fick i Borensberg. Att komma åter till Örebro och få vara med vännerna, 8-10 st varje måndag var så fantastiskt. Vi började med att dricka kaffe tillsammans och efter det bad och tackade vi Gud i 3-4 timmar. Vi fick se många bönesvar och vi fortsatte i mer än 10 år med dessa samlingar. Vi kom från olika församlingar men vi hade samme store Gud.
Eftersom jag tog en paus och tittade på "Glada Hudik" i TV och det tog lite tid så blir det inte mer än så här i kväll. Nu önskar jag er en God Natt och så vet vi att Gud älskar oss och vakar över oss också den kommande natten. Tack för i dag, Gud! Du är så god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar