Onsdag 5 mars 2014. Vet ej vad det blir mer. Kanske lite 1982.

Idenna stuga i Högskulla bodde jag med mina föräldrar och fyra syskon från 1931,då 4 år och tills jag som 15åring flyttade till Stockholm för att stå på egna ben, som det heter. Det här fotot taget från trädgårdsbacken som ledde till brunnen och till vår älskade badplats i Östersjön.Syrenerna blommar så det är försommar. Från början bodde två familjer i denna stuga. Två rum och kök i varje våning.

Men nu har jag två dagar att skriva om. I går sov jag på förmiddagen innan min vän Stefan kom. Semledag var det och våra semlor var hemgjorda, stora och med mycket grädde. Fick skjuts till träningen. Handlade på hemvägen. Ingen Isak denna dag. Och ingen blogg. En del telefonsamtal fick jag ta emot. Bl a. ett från Västervik där Mildred, en av två klasskamrater, från första klass, som jag ännu har kontakt med, är bosatt. Den andra, Britt, som var min bänkkamrat i samtliga klasser samt därtill min "bästis"bor på Lidingö och ringde på födelsedagen. Bra, faktiskt, att ha ett par samtal sparade till dagen efter födelsedagen. Nog är det bra roligt att vid 87 års ålder ha jämnåriga skolkamrater att prata med.

I dag, kom jag, som vanligt, inte igång förrän "halvdas medda",som vår mor med förakt uttryckte det. Hon satte igång tidigt på morgonen"så de blidde lite gjort"
 . Lilla, duktiga Alva!
Hade plockat in "födelsedagsdisken" i diskmaskin och tryckte på knappen i går kväll bara för att i dag finna att ingenting hänt. Tydligen tar den inte in vatten. Härligt att det finns en diskho, varmvatten och Yes. Till sång och musik av Erik Tilling diskade jag allt för hand och det var bara roligt.
En liten promenad med Isak innan han hämtades av Husse hann vi med.

Ska flytta bakåt till År 1982 för det måste ju också ta slut.
Denna sommar var så solig och varm och barn och barnbarn var förstås och hälsade på i Figeholm med dess badmöjligheter. Mamma tog med glädje emot oss alla.
Nu var det snart dags för flytten till Örebro. Vi var nöjda med villans storlek och läge men det stora bekymret var ju vattnet i källaren.Ingen hade vågat köpa huset på grund av detta. För vår del visste vi att det var ett äventyr men var ändå trygga med att Gud visat oss att det var det huset vi skulle ha. Men visst kom oron för den stora vattenskadan över oss emellanåt. Vi hade inte någon spekulant på villan i Borensberg och även om auktionspriset på den i Örebro var förhållandevis lågt, så var ju räntan så hög. Jag var arbetslös dessutom. Men hade ju trots allt en fast inkomst genom att jag fick stämpla.

En dag denna sommar,fortfarande kvar i Borensberg, var jag ute i den lilla trädgården när jag åter började känna oro för den där vattenskadan på villan i Örebro. Jag sa till Gud: "Tack Gud, för att vi VET att det var rätt hus vi köpte. Men vattnet i källaren, Gud!! Hur ska vi klara det?"
Inom mig hörde jag en stilla röst, som sa:" Se, jag gör allting nytt". De orden finns att läsa i Uppenbarelseboken 21:5 och jag kände igen orden eftersom jag började läsa Bibeln i tidiga tonår så var det ej så konstigt. Men att nu, i ett annat sammanhang, få ordet till mig var fantastiskt.
Jag sprang in, ringde Georg i Stockholm och glad meddelade jag honom vad Gud sagt. Vi fann båda tröst i de orden. Hur nu detta skulle gå till! Men Gud sviker aldrig! Han vet vad han lovat.    
Ska i ärlighetens namn säga att jag nu använde mig av Biblisk Ordbok för att hitta rätt kapitel och vers. Jag är inte bra på att veta VAR det står men jag känner igen!

Nu är det sen kväll och jag ska avsluta med att säga Sov Gott!