Lördag 8 mars 2014. åter till år 1982.. Och 8 mars 1895.

I dag är det 119 år sedan min pappa föddes. Fotot ovan togs under andra världskriget då han var inkallad till militärtjänstgöring i Oskarshamn. Han var då 45 år gammal. Han var dagkorpral och hade hand om klädförrådet. Han behövde ej bära vapen, vilket han kunde ha tvingats till men var glad att slippa. Han fick ibland komma hem över veckoslut. Jag minns att vi var ledsna när han blev inkallad men att han fick vara i Oskarshamn var ändå bra.
När jag, som 14 åring, jobbade som barnflicka hos en familj i Oskarshamn minns jag att pappa vid ett tillfälle bjöd mig på fika med bakelse på ett kondis i stan. Jag kan ännu minnas hur gott det luktade i cafe'et. Godare bakelser har jag ätit, men ransoneringarna drabbade ju alla och konditorierna fick göra det bästa de kunde av rådande situation.

Vill minnas att bakelser var kupongfria, annars var allt i kak och brödväg på kupong. Man fick byta en stor kupong mot ett häfte med flera små kuponger och varje "sort" hade sitt eget kupongvärde.

Varannan vecka fick man i en lokal i "köpingen" (Figeholm) hämta ersättningen, som alla inkallade var berättigade till. Ofta var det någon av oss barn, som hämtade pengarna. Jag minns ej hur stor
summa det var men mamma var duktig att hantera pengar så de räckte till mat och annat. Hyran betalade hon i många år genom att mjölka bondens kor. Vår lilla mamma,som ville bli lärare och var nära att få bli det om hon inte tvingats att bli piga!

Nu ska jag berätta om dagen som varit, en vårdag med sol och värme. Men blåsten, blåsten! Ack vad jag tycker illa om den! Med vetskap om att jag måste hålla igång, för att ej stelna till, bestämde jag mig för att promenera till stan. Tittade in i några affärer för att inhandla vissa varor Men först av allt uppsökte jag ett kondis, valde mellan semla och ostmacka. Jag är nog lite konstig, men ska jag fika med semla, vill jag helst ha sällskap och i dag var jag ensam. Något jag inte gillar. Inte ens utan semla. Därför hakar jag på varje gång någon av barnen bjuder ut mig på mat eller fika. Att sitta där och bli uppassad och titta på människorna, det är roligt det!
Handlade potatis och annat tungt, som gjorde att jag tog bussen hem.

Väl hemma kände jag mig så pigg och glad så jag tog en promenad till min syster, som i dag hade besök från Växjö. Fikade och pratade och jag fick veta att i Ulriksbergskyrkan i Växjö har de väldigt många, som går Alphakurser. Jag sa att mitt barnbarn och hennes fästman gått kurs där och när jag nämnde namnen sa hon:"Men dom känner jag. De gick i min kurs." Nu ska jag berätta för Linn och Sebastian.

Men aj, så fort tiden går! Hade ju tänkt skriva om 80talet. Det hinner jag inte. Jag har en del frågor "på nätet", som jag ska besvara! På TV börjar Melodifestivalen, men, som jag tidigare sagt, så har jag fått för lite musikintresse, så jag trycker på ogillaknappen och det blir  tyst i huset. Då kan jag ta itu med samtal på nätet. Det handlar om trosfrågor. Varför Jesus fanns här på jorden och om Bibeln verkligen är "en gammal förlegad bok," som inte har någon betydelse i dag. Viktiga frågor att samtala om.

Nu önskar jag er alla en fin kväll, med eller utan Melodifestival. Jag ska försöka komma i säng lite skapligt i kväll.  Slog upp min Bibel just nu. Där står:"Låt oss betänka hur få våra dagar är,för att vi må få visa hjärtan."Psalm 90, vers 12. Gud är vår far och han vill ha en far/barnrelation med oss. Var inte rädd för Gud! Han älskar oss alla och vill oss väl! Tack Gud! Amen!