Fredag 7 mars 2014. Forts. år 1982.

Och fåren följer herden för de känner igen herdens röst, står det i Bibeln.

Tycker den här bilden från trakten kring Betlehem där vi, i ett litet samhälle, har våra vänner, som flera gånger varit här i Sverige och där Georg alltid hälsade på med sina resenärer, är så fin så jag ville dela den med er.
I dag vaknade jag för tidigt (i går för sent!) och sov sedan ett par timmar på förmiddagen. Fick oväntat besök av två döttrar, som stannade en stund. Efter det kom en vän som liksom de ville ha kaffe, men inget bröd, så kom och ät! Kakorna efter födelsedagsfirandet finns kvar!

Skön fredagskväll, om det bara inte blåste så! Blåst är mitt värsta väder. Det skapar oro!
Värmen håller dock i sig. Fortfarande plusgrader varenda dag, sedan lång tid. Detta gläder mig för då kan jag gå ut. Ingen halka!

Nu ska jag gå till vecka 33 år 1982. Jag har tidigare berättat om den stora vattenskadan i källaren.
Redan den 17 augusti kom Forsbergs Byggnadsfirma och tog itu med källaren, ditsända av Försäkringsbolaget. Den förre ägaren sa ju redan före auktion att detta var ett försäkringsärende, som en tröst för oss, eller varför? Det verkade som om han ville vidarebefordra till oss att anmäla. Blev ej klok på detta. Mäklaren sa att naturligtvis var det inte på det sättet, för i så fall skulle ju detta ha åtgärdats före utbudet till försäljning. För vår del var det klart att detta hus skulle vi ha och vi var ju medvetna om skadan. När köpet var klart gick Kerstin till husägaren och frågade hur det blev med försäkringen och fick besked att han kontaktat försäkringsbolaget. Något som förstås ej var en garanti för att någon ersättning skulle utbetalas.

Nu tog Byggnadsfirman tag i detta och vi hade en lång tid deras "arbetsvagn" stående utanför vårt hus medan arbetet pågick både hos oss och på en arbetsplats ett kvarter bort, där en direktörsvilla till hörande Nerikes Elektriska var under uppförande. Mellan vårt staket och gatan fanns en öppen plats, tillhörande ingen(eller kanske kommunen) så där fanns god plats för vagnen.

Så fick vi åter uppleva att Gud aldrig sviker och att de ord han sa " Se, jag gör allting nytt", hade fast förankring eftersom Gud är trofast och står vid sitt ord. Nu bröts golven upp i källaren och värmeslingorna togs bort. Nytt cementgolv blev det i stället.
En dag kom en kille från Försäkringsbolaget för att kolla hur arbetet fortskred. Jag minns när han satte sig i trappan och sa"Det här var egentligen ingen försäkringssak" och förklarade sedan det som självförvållat eller något i den stilen. Jag var så glad att få källaren torr så jag brydde mig inte om att lyssna så noga och vi hade ju inte med det att göra.
Så tillade han. "Hade detta varit  i dag, hade vi aldrig gått med på att betala men jag var nyanställd och det här var mitt första jobb. Men vi har gott om pengar så..."
 
Store Gud! Tacksamheten visste inga gränser.
Nu sattes det in en fläkt i källaren och elmätaren avlästes.
 Så blev det 21 augusti. Georgs 56årsdag och vår bröllopsdag.Jag fick blommor från trädgården och kaffe på sängen.Barn och barnbarn kom på eftermiddagen på födelsedagskaffe med tårta. Vilken härlig känsla att vara tillbaka i Örebro och ha nära till barnbarnen. På kvällen hade Elsemarie några vänner på besök. Georg och jag var barnvakt i Hovsta.
Dagen därpå var en jobbig dag då vi "på "riktigt" skulle lämna Elsemarie, vårt fjärde och sista barn. Genom Bostadsförmedlingen i Västerås hade det ordnats med en etta till 1 september. Till dess skulle hon vara inneboende hos en dam, som Georg kände sedan han bodde i Västerås.
Jag minns hur vi grät och hur svårt det var att skiljas. Nu var det på riktigt och definitivt! Tiden i föräldrahemmet var nu slut också för henne. Hon var lika gammal,15 år, som jag var då jag lämnade mitt barndomshem för att sedan bara komma hem och hälsa på. Hon kände sig så ensam när hon lämnade oss och jag grät i bilen en bra stund. Vi hade lånat Lennarts bil eftersom vår skrotades efter olyckan på väg till Östgötagården, som jag tidigare nämnt om och min lilla morris var belagd med körförbud, gammal som den var!

Georg åkte den 23 till Stockholm och jag till Borensberg. Den 27 hade Lisa och Sven Sandström ordnat en avskedsfest i sitt hem för Georg och mej och några vänner.Vi hade en nära relation och träffades då och då. Dagen före julafton brukade Lisa, tillsammans med sin berömde son, Sven-David, komma med en stor burk av en speciell sorts kakor som jag var så förtjust i, samt en LPskiva och önska GodJul.
Flera fina minnen hade vi med oss från Borensberg och Elsemarie var lika nöjd med sina år där, som de tre,äldsta är över sina år i Lesjöfors. Fina barndomsminnen och trivsel i skolan.
Den 28 augusti var det dags för flyttbussen att ta all packning med till Örebro. Om nu någon undrar så var priset 3.850 kronor. Ulla och Lennart åkte samma dag till Västerås för att Hjälpa Elsemarie med att inhandla lite möbler och annat och se till så hon kom tillrätta i sin lägenhet, där hon sedan bodde de kommande två åren.
 
Nu har det mojnat något med blåsten och jag går till vila med stor tacksamhet för att jag mår så bra och för alla goda gåvor som jag åtnjuter varje dag. GodNatt, vänner! Gud älskar oss alla!