Så hämtades jag av Lasse och Elsemarie med sina pojkar till begravningen i Katrineholm. Linn och Sebastian kom i egen bil från Växjö. Lasses pappa Erik fick nyligen sluta sina dagar på jorden och i dag tog vi ett sista farväl. Nu ska jag berätta om detta så det finns kvar för framtiden.
Lasses bror Anders med fru Petra och tre barn samt många vänner, i huvudsak från den församling i Katrineholm där Erik och hans fru Annamaria tillhört i många år fanns också på plats.
Efter ingångsmusik sjöng Elsemarie, ackompanjerad av Lasse "Jag har hört om en stad" av Lydia Lithell.Unisont sjöngs psalm 200 "I denna ljuva sommartid", psalm 766 " Jag tror på en Gud som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet. En helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet"och psalm289 "Guds kärlek är som stranden och som gräset."
Elsemarie sjöng ytterligare "Det enda jag vet" av Lydia Lithell. Officiant var församlingens pastor Kristina Färdeman, som höll i Begravningsakten.
Vid minnesstunden talades om Eriks betydelse i församlingen och hur hans kunnighet i snickeri kan beskådas i detaljer som finns i kyrkan. Hans trofasta vänskap under de många åren poängterades också.
Anders talade om Erik som pappa och Elsemarie talade om honom som svärfar och farfar. Tre av barnbarnen deltog med sång och gitarrmusik.
Så går de hem till Gud, en efter en. Ju äldre man blir ju mindre blir vännernas antal.Vissheten om återseende skänker dock mitt i sorgen tröst och förväntan.
Innan vi lämnade Katrineholm samlades vi en stund i hemmet hos AnnaMaria, som nu, utan sin Erik får vandra vidare. Av erfarenhet vet jag att Gud är med även när ensamheten och saknaden känns svår.
Nu blev jag trött och detta får bli allt för i dag. Önskar er alla GodNatt. Kan berätta att solen skiner. Något att känna en viss glädje över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar