Skönt att värmen inte försvann i natt. 25 grader är bra. TVgudstjänst med evsngelisationsbåten Shalom från mina hemtrakter, i dag i Söderköping.
Jag har det lugnt och skönt och hade en lång pratstund med min granne, som klipper gräset på en "plätt" där Alfons har en benägenhet att fastna mellan två rabatter. Så nu är Alfons "portad" där och då tultar han omkring så fint på tillåten mark.
Hade tänkt gå till min syster med sill och potatis men när jag ringde satt hon och åt. Just sill och potatis så nu blir det eftermiddagskaffe i stället.
Till 80talet.
Om år 1986 slutade lite "så där" så kunde man förvänta sig en bra början på det nya året.Men icke.
Dagen efter annandagen hade Elsemarie åkt till Sälen tillsammans meds ungdomar från kyrkan.
Den 4 januari kom hon hem igen med avslitet ledband i vänster tumme. Örebro sjukhus var berömda för sin handkirurgi och där tog de hand om tummen på bästa sätt, med tanke på att hon i framtiden skulle använda den inom det yrke hon höll på att utbilda sig för.
Den 7 januari står det i min dagbok:" Elsemarie opererad i handen och ledbandet hopsytt."
Georg var med henne till RSÖ och åkte sedan med tåg till Stockholm och sina arbetsuppgifter där.
Läser i min bok:" Elsemarie har ont i handen." Är "nere" och gråter. Vi sover över i Vivalla för nästa dag ska Kristian på återbesök så de gör sällskap till RSÖ. Kristian har tredje grad brännskada på sin rygg, den lille stackaren,1½år!
I, och omkring helgerna , besökte vi varandra och åt god mat tillsammans. Roligt för kusinerna att träffas när de var fria från skolan.
Från jul och hela tiden fram till mitten av januari hade vi 20-28 grader kallt varenda dag! Lyckades inte få upp behaglig temperatur i huset.Det "drog" genom dörrar och fönster. Lika illa i många hyreslägenheter! Oj, vad vi frös! Gunnel fick flytta in i "kakelugnsrummet", som blev varmt när vi eldade brasor där.
Till Håkans och Mariettes bröllop den 10 januari bakade jag, enligt boken, 150 flarn. Ulla, Lennart och barnen, även liten Kristian kunde vara med på bröllopet.
Ulla och Lennart har fyra pojkar. En av dem heter Jonas. Denne gosse hade nyligen fyllt sju år vid tiden för bröllopet. Han hade rykte om sig att vara charmig, glad och lekfull. Från tidiga år gick han sina egna vägar vilket gjorde att han var välkänd i kvarteret där familjen bodde. Föräldrarna knöt fast pinglor på skorna för att lättare hitta honom i Vivallas omgivningar. Han vann allas hjärtan och alla visste vem han var.
Nu var han i kyrkan och när alla efter vigseln gått in i festsalen stannade Jonas kvar, gick upp på scenen för att undersöka ett och annat. I denna kyrka fanns en öppen dopgrav och plötsligt sa det "plask" och där befann sig Jonas iklädd sina fina bröllopskläder. Föräldrarna hade en viss vana att klara av saker som hände i Jonas liv. Hur de fixade det denna gång har jag glömt. Föräldrarna minns det säkert.
Det hände en hel del under januari månad.Elsemarie fyllde 20 år, Sven 37. Han och Maria sålde sitt hus på Granbergavägen och flyttade till Mellangårdsvägen, fortfarande Hovsta. "Fredrik till simhopp. Mikael till fotboll." står det i min dagbok.De bodde hos oss en dryg vecka..Varje morgon ringde Georg och väckte oss så pojkarna skulle hinna i tid till skolan.Mikael promenerade. Fredrik tog bussen 7.40.
Bäddade sina sängar och borstade tänderna utan tillsägelse. Så fina killar. Jag bara njöt av sällskapet.
Mamma var vid den här tiden i Göteborg hos IngaBritta och Vidor. Jag har tidigare berättat om en koffert där mamma bevarade de få minnen hon hade från sin barndom. Ibland fick vi ta fram saker och titta på och höra hur mamma fått dem.
Bl.a. fanns där en hemmagjord sprattelgubbe, som hon fått av en farbror ,som bodde i närheten av mammas fosterhem och som ville uppmuntra mamma i hennes svåra hemförhållanden. Sprattelgubben hade denne farbror själv gjort och, om jag minns rätt, färglagt den med färgkritor i olika färger. Elsemarie hade också fått titta på den ibland och mamma visste att hon var så förtjust i den så hon hade bestämt att ge den till henne när hon nu fyllde 20.
Min syster IngaBritta gick till posten i Mölndal och skickade den tillsammans med 150 kronor till Elsemarie, vet ej om i brev eller paket. Presenten kom aldrig fram. Reklamerande och många skriverier till posten hjälpte föga. Jag vet ej vem som blev mest ledsen, mamma eller Elsemarie.
Vidare hände att Kerstin och hennes familj blev klara med sitt husköp i vår närhet och flyttade in med hjälp av familj och vänner.Georg kom hem kvällen före, efter en veckas turnerande, med en utställning i en buss, vilken nu tömdes för att ge plats åt flyttgrejorna från Brickebacken till Sörbyalle´n.
Dagen efter hjälptes alla åt att plocka tillbaka utställningen i bussen. Veckan därpå åkte Georg till Nässjö med den.
27 jan:"Kristian och Ulla till sjukhuset för att kolla brännskadorna. Jag börjat städningen av lägenheten i Brickebacken. Lennart putsade fönstren och så hjälptes vi åt tills allt blev klart till den 30."
Ibland händer mycket på kort tid. Nu är det dokumenterat.
Titta till mina humlor och sedan sova tänker jag nu göra. Humlorna bryr sig inte men det har för mig blivit en vana. Sov Gott, alla vänner! Men vad nu? Jag fick besök av Elsemarie, Tobias och Isak. Det blev fika på altan och en pratstund i den ljumma sommarkvällen. Tack för den glada överraskningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar