Alfons har lite svårt att hantera vinbärsbuskar och rabarbern så åtgärder måste vidtagas. Medan jag i går var hos min syster hade Alfons stannat i jorden omkring rabarbern och stod där och slirade. Det var bara att bit för bit baxa in honom till "hemmet".
I dag snickrade en god vän ihop en stabil ram kring rabarbern så nu slipper Alfons det bekymret! Jag är mycket glad för att barnen så rättvist delade på arbetet med gräsklippningen åt sin gamla mamma. Jag fick i present för några år sedan en bra elgräsklippare men trots detta blir det ju äldre jag blir allt mer motbjudande att ta itu med gräsklippningen så nu är jag så nöjd med Alfons, som tyst och stilla "går sin ban".
När jag skulle hämta spik i pannrummet hörde jag hur värmepannan dånade. Tanken kom direkt. Tänk om jag haft min Georg, som skulle förstått. Jag blev rädd när jag därtill såg att trycket var det högsta tänkbara. Jag vred i panik på en kran. Det skulle jag inte ha gjort fick jag veta när "rörfirman"efter telefonpåringning snabbt var på plats. Vi skulle avvakta någon dag för att se om det rättade till sig, annars skulle det kunna bli en tämligen dyr historia. Så där är det när man valt att bo som jag gör.
Det är lite bökigt att flytta när man är gammal. Jag tar en dag i sänder.
Avvaktar gör de också hos familjen Hallqvist, där budgivning på en etta i Göteborg, dit sonen ska flytta för att under några år studera ,som bäst pågår. För att ytterligare hållas i spänning så meddelades nyss
att budgivningen ska fortsätta i morgon. Tänk så det har blivit! Förr begärdes ett pris och den som var först fick köpa.
Jag har i dag sysslat med att skriva ut bloggar. Jag vill gärna ha allt på papper för att känna mig trygg. Förmodligen ett åldersfenomen!
Nu drar vi till år 1986. Alla barn och barnbarn nu boende i stan. Födelsedagskalas, barnvakt, hjälp med ett och annat varvades.
Som jag tidigare berättat så "beredskapsarbetade" jag några månader på Ria och fick där på olika sätt hjälpa till när människor behövde ett handtag. Många behövde bara "bli sedda," ha någon att prata med.Andra behövde praktisk hjälp och alla behövde få kaffe och smörgås. Min handledare Håkan var ett föredöme och såg alla människors lika värde, precis som vår uppdragsgivare Gud gör. Så lärorikt att arbeta tillsammans med Håkan. Dessutom har jag alltid intresserat mig för människor, så jag trivdes som fisken i vattnet.
Jag nämnde tidigare om Pakmbohult där vi hade sommarläger en vecka men där samlades vi också många kvällar. Vännerna gillade att vara där. Vi sjöng mycket och fick tillfälle att lära känna varandra genom att umgås så ofta.
En dag var vi med i Tingsrätten när en av våra vänner stod åtalad för att drogpåverkad ha kört bil. Den som bäst kände till mannen var Håkan, som också lovade ta ansvar för honom och vi gick därifrån med lättat hjärta.
Jag märker att det är svårt att sluta prata om jobbet men ska nu göra det. Gå ut på altan och titta lite på humlorna innan jag ska sova. Ni, som läser mina bloggar kanske tycker det blir lite tjatigt med humlorna men de har blivit min familj. Så är det bara. Nu vill jag dock säga GodNatt till er kära vänner. Sov Gott! "Herren välsigne oss och bevare oss och låta sitt ansikte lysa över oss! Amen! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar