 |
| På libanesisk restaurang i London. |
I dag tänker jag lite extra på vår mamma, Alva Kraftling född Nordberg. Hon var född 1899. Jag har tidigare berättat om hennes liv. En ensam liten flicka från Stockholm, som hamnade på en bondgård i Småland, som fosterbarn. Jag har tidigare berättat det jag vet om hennes barndom. Begåvad och plikttrogen var hon. Piga på en stor bondgård blev hennes uppgift tills hon gifte sig med pappa.
Ju mer jag tänker på henne ju mer förstår jag vilken inre styrka hon ägde.
Men nu ska jag berätta om mig, döttrarna och årets resa. Denna gång till England. När jag fyllde 85 åkte vi till Newyork, 86 till Paris, 87 till Rom, 88 till London.
Som jag sagt tidigare så är det både enkelt och roligt för mej att resa eftersom jag "bara" har att följa med.
Den här bloggen kommer att handla om vår senaste resa. Bara så ni vet. Då kan jag, när jag blir gammal sitta i lugn och ro, läsa och påminna mig. Säkert välgörande!
Hämtades klockan 6 på morgonen.(Hade då legat vaken sedan kl.3)
Elsemarie var reseledare och rattade dessutom familjens bil, som parkerades på Arlanda. Kerstin var kassör och skötte den gemensamma kassan. Restauranger, inträdesbiljetter, taxi, allt ur EN ficka. Så enkelt och bekvämt. Ulla var sekreterare, även denna resa. Såg till att allt dokumenterades i den tjocka skrivboken.
Av princip ställde jag inte om klockan men de andra fick en timme till godo.Det blir kanske lite detaljrikt det jag skriver men har vi bestämt oss för att minnas så ska vi även kunna hämta ur denna blogg. Skrivboken och bloggen kompletterar varandra.
Efter frukost inköpt på flygplatsen startade vi mätta vår färd. I flygplanet satt bredvid Elsemarie två kvinnor, som hon kom i samspråk med. Två läkare, nu bosatta i London, som varit på läkarkongress i Stockholm. Ursprungligen var den ena från Jordanien, den andra från Syrien. Kerstin hörde detta och började , till deras överraskning, prata arabiska med dem. Det är alltid så i Kerstins sällskap att hon får använda sina språkkunskaper i arabiska. Det är så roligt tycker vi.
På flygplatsen tog vi tåg mot London, taxi till Hotel Lord Kensington.
På kvällen var det finkläder som gällde. Sminkad blev jag av Elsemarie. Kerstin hade före vår avresa beställt bord på en Libanesisk restaurang. Där serverades sådana maträtter, som vi alla fyra ätit i Jerusalem och som vi älskar. Många smårätter och grillat lamm.
Den trevlige servitören och Kerstin konverserade på arabiska då Kerstin bad om att få byta ut eller få någon mera maträtt. Han blev så glad över hennes kunskaper i språket så vi fick allt vi önskade. Han fotograferade oss också. Vilken fin kväll! Fotot ska jag försöka få med här.
Nästa morgon var en utfärd med buss beställd.Avgångstid klockan åtta. Det betydde att tiden blev för knapp för att äta frukost på hotellet så vi hade under dagen inhandlat frukost, som vi kunde äta innan vi lämnade rummet. Kaffe skulle vi ta med i termos hade vi kommit överens om.
Och det blev kväll första dagen. Kan försäkra att vi somnade gott.
Nu är det lördag kväll och jag ska berätta något om dagen som svunnit. Nyss SMS från Kerstin:" Nu har jag vilat en stund, tagit en koffeintablett och sticker till jobbet. Sov gott alla ni andra."
Jag sov länge i morse. Tänkte mig ut i trädgården för att jaga bort all kvarvarande trötthet och luftombytesproblem men kom i stället till ett dukat frukostbord på Holmgatan. Fick lite hjälp med min krånglande iPhon. Kanske behöver en nyare.
Promenad hem. Ringde min vän Jim, som varit orolig när han varit och sökt mig och jag inte varit hemma. Han hade glömt att jag skulle resa bort.
Vi fikade och fick ett fint samtal. Jag har fått en speciell kärlek till den unge mannen, vars mor dog när han var bara åtta år och som har ett tufft liv bakom sig.
I morgon ska han komma tillbaka. Får se om det blir så.
Nu har jag länge längtat till sängen. Jag berättar mer från vår resa i morgon. GodNatt! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar