tisdag 5 maj 2015

Tisdag 5 maj 2015. Felaktiga beslut med konsekvenser. Forts. år 1991.

Ibland kan man nästan känna på sig från det man vaknar att det är något "fel i luften".
Så kände jag det i dag och det blev en lite annorlunda dag, Till stor del beroende på felaktiga beslut.Nu tar jag redan paus för att se TV2 om extremister. Byter rum.
Tillbaka i köket. Så intressant, och otäckt, att få höra om hur de tänker, de radikala muslimerna.
Det är viktigt att vi ej generaliserar. Liksom det finns extremister bland muslimerna så finns det också extremister bland kristna, även om uttrycken inte är desamma.

Nog har jag ibland under min levnad som kristen, funderat på varför Gud, som vet vad som är bäst för oss, aldrig tvingar någon människa att tro. Därför kan inte heller jag tvinga någon.Varje människa har rätten att göra sina egna val. Tack käre Gud för det!
Dock har jag under årens lopp sett en och annan av egen vilja bestämma sig för att välja Jesus som Herre i sina liv. Det finns en väg, som är oslagbar. Bönens väg. Så många gånger, ofta under år av väntan,har jag fått se hur Gud utfört stora ting som svar på bön.
Vilken annorlunda väg att gå mot den som vi hör om i dessa dagar.

Men nu till dagen. Jag ringde Färdtjänst. Det enda raka om man inte har egen bil och tänker sig till sjukhusområdet. Det råder mer eller mindre kaos under de stora byggnationer som nu  pågår där.
När jag var klar med "ögontrycket",14 på det bra ögat och 17 på det dåliga, så tänkte jag ta en buss upp till stan. Lång väntan. Så lång att jag valde att promenera. Under promenaden hann jag bestämma mig för att ej ta mig till stan utan i stället ta bussen vid Järntorget och åka hem.
Innan dess SMSade jag på FB att" jag var på stan utan sällskap". En liten baktanke fanns förstås. När man är så gammal som jag så har många av ens vänner dött. En ung vän jag hade och som alltid fanns till hands i sådana här lägen, flyttade långt bort, så chansen att få någon att träffa på stan var liten. Jag fick ett roligt svar från Kerstin  och så fortsatte jag mot Järntorget och bussen, som jag vinkade in till trottoaren när den redan var på väg Den snälla chauffören lät mig gå på.

Detta val av mig var inte bra. Sven skickade SMS med frågan:"Var är du? Maria och jag är på stan". Underförstått en inbjudan att äta lunch med dem på stan. Vi pratades vid på telefon. Fick erbjudande om att bli hämtad vid nästa hållplats. Valde bort även detta.

Isak blev glad då jag kom hem och vi tog en promenad. Och jag blev glad för kaffet.
Stefan kom och fick säsongens sista semla på väg hem från jobbet. Han åkte vidare till Bibelskolan där han är flitig elev varje tisdagskväll. Något som gläder mig.

I dag har Lasse varit hos sin mamma i Katrineholm. Hon bor nu på ett hem efter den stroke hon fick för en tid sedan. Av allt att döma kommer hon inte åter till sitt hem eftersom hon är förlamad i ena sidan. Talförmågan har hon kvar och hon säger att hon trivs så bra där hon är. Personalen gör allt för att hon ska ha det bra. Naturligtvis kändes det gott för en son att få höra att ens mamma är så nöjd.
Kruxet är att hon har sina båda söner flera mil bort men då är det ännu viktigare att hon är nöjd med de personer hon har i sin närhet. Man blir glad av att höra sådant.

Men ack så långt detta inlägg blev

 Ska koncentrera ett par veckors forntid till slut. September månad 1991.
Nye kantorn,  Karl Wikenstål kommit till kyrkan.
Jag fortsätter mitt bakande till kyrkliga aktiviteter. Tycks vara omättat. Det förvånar mig nu att se hur jag både hade jobbet i Mikaelkyrkan och ändå deltog i sammankomster i min egen kyrka, Filadelfia på kvällar.
Den 8 september skrev jag;" Jag börjar bli allt bättre. Känsla och förstånd närmar sig varandra alltmer. Jag känner åter arbetslust och tycker att jag har det bra också nu. Känns som om jag gått in i en ny fas, som också har sitt värde."
 Vecka 36 är nu avverkad och jag avslutar för i kväll.  Skönt att inte ha tandläkare eller sjukhus att tänka på i morgon. Får se vad trevligt jag hittar på. "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet". Sov Gott , vänner! Tack för i dag, Gud!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar