onsdag 6 maj 2015

Onsdag 6 maj 2015. Glad överraskning denna soliga , fina dag. Litesammandrag från 1991.

Tittar ut med kameran genom mitt sovrumsfönster Päronträdet blommar. Härliga vår!
Vilken fin dag det blev i dag. Sol och värme.
 Sven ringde. Han helpensionär. Maria, med mycket förkortad arbetstid, på väg dit, var ute  på stan i dag, som i går. Frågade om det passade att de kom för att äta medhavd lunch hos mej. De kom  i sällskap med dottern. Så klart att de var välkomna! Har ännu svårt att fatta att det är möjligt att få spontana besök av Sven och Maria så där mitt i veckan.
 Roligt också att Kristin var ledig och kunde följa med. Isak låg på hallgolvet och sov när dörren öppnades och han fick se Kristin. Han blev överlycklig. Svansen viftade och han hade inte ögon för någon annan. Han är förälskad i Kristin. Nu var det ett tag sedan hon var här. Om han nu har någon uppfattning om sådant. Det vet jag inte.

Kinamat är bara  SÅ gott och vi lät oss väl smaka. Kaffe och mandelkakor som avslutning.
De hade köpt blommor som skulle planteras i trädgården senare under dagen.
 Att vara pensionär är inte så dumt. Särskilt roligt om man får några år tillsammans.

När de gått ringde R. som mår dåligt i allmänhet och nu har ont i ryggen. Jag frågade om hon utöver cyklandet också promenerade. Hon hade svårt med det för skorna är inte bra och hon hade inte råd att köpa nya skor.  Jag sa att jag skulle titta i mitt "sociala" kuvert om där fanns pengar.(Vet ej om jag tidigare berättat om detta kuvert. Kanske jag annars gör det vid tillfälle.) Jag uppmanade henne att gå till en affär och se ut ett par sköna skor, vilket hon gjorde. Det fanns pengar tillräckligt i "kassan" och både hon och jag var glada. Gud är god.

Klockan 18 såg jag i TV2 " Världens fakta", en norsk dokumentär från andra världskriget. SÅ intressant. Repris i morgon. Se den då eller på datorn!! Det som nu visades var nytt för mej och jag såg allt med stort intresse. Jag kände ju igen namn på våra dåvarande politiker och tyckte mig åter uppleva den där känslan av osäkerhet som fanns de åren. Jag var 18 år när kriget slutade.

Men nu ska jag knyta ihop lite från vecka 37 år 1991 att börja "forntiden" med.
Bönepromenad i Hjärsta, Irene och jag. Fått veta att en son i vänners familj fått besked om att han hade högst två månader kvar att leva då man upptäckt att han angripits av cancer Ett svårt besked för familjen och hans kamrater.
"Bönemöte på Stora Hotellet för allt Guds folk", löd rubriken fredagen den 13.
Lördagen barnvakt hos Bernard och Kristin medan Sven och Maria var på bröllop.
Söndag 15 sept. Valdag. Första gången jag gick utan Georgs sällskap till en vallokal.
På kvällen barnvakt hos Bernard och Kristin.

19 sept ringde jag till Kreta och pratade med Fredrik. Pappan ( 54 år) till en av Fredriks kompisar
hade dött och denna dag skulle begravningen äga rum. Vi kom överens om att jag skulle åka till kyrkan och lämna en bukett blommor med en hälsning från Fredrik.
Flera dagar har jag ej skrivit något i min bok men vecka 39 var jag tydligen i Göteborg. Hade bakat sockerfritt bröd som jag hade med till min svåger Vidor.
 Min väninna Majken Enoksson och jag gjorde en dag följe med Vidor till Danmark, där vi hade en trevlig dag, samt handlade, förstås.
På kvällen hälsade jag på hos en systerdotter. Dagen därpå skjutsade Vidor mig till bussen mot Örebro.
Nu tog vecka 39  slut och jag ser att bloggen också i kväll tagit sin tid så det är dags för sängen. Säger GodNatt och Sov Gott alla bloggläsare. "Herren är min herde. Mig skall intet fattas."Psalm 23.Jag mår så gott av att läsa den psalmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar