Efter ett par samtal med Filip i Göteborg kom jag igång med att lösa uppkomna datorproblem. "Gör så här och så här"! Till slut så funkar det. Filip var bättre i dag. Glädjande! Han trivs så bra i Göteborg och med sin lägenhet men blir alltid glad när man ringer. Det låter så i alla fall.
Nu drar jag till Oxford, dit vi var på väg i förra bloggen.
I denna studentstad var jag på kort besök år 1969, men minnena av staden var suddiga. Jag minns små barn i skoluniformer och vissa områden. Staden har i dag c:a 150.000 invånare.Vet ej hur det var med den saken på 60-talet.
Nu blev jag överraskad av att se en stad i liv och rörelse med mycket trafik och affärer. Något jag inte hade tänkt mig och inte hade minne av sedan mitt förra besök där.
Vi gjorde en egen liten rundtur till fots genom gatorna. Kom till en liten trädgårdsservering När vi satt oss ned vid ett bord kunde vi höra att det vid bordet bredvid talades norska och kom i samspråk med två ensamma damer som färdades omkring i egen bil.
Plötsligt dök en ung mager man upp vid vårt bord. Faktiskt den förste och jag tror enda tiggaren vi såg på vår resa. Märkligt.
Han bad om pengar så han skulle kunna köpa en bulle. En snabb överläggning fick till resultat att Kerstin bad mannen följa med in i cafe´byggnaden, tog sin handväska och gjorde följe med honom.
Han fick säga vad han ville ha att äta, Han valde bakad potatis med någon god röra och ett glas vatten.
Vi avslutade vår fikastund och anslöt oss snart till gruppen och bussen som i det vackra vädret fortsatte mot London. Guiden var ytterst vänlig och förekommande och tog hänsyn till min höga ålder. Jag blir alltid lika förvånad då jag möter denna hänsyn eftersom jag inte vet att jag är så gammal så det syns. Det är bara när jag ser mig i spegeln, som jag fattar och det gör jag alltför sällan.
Nu fick Kerstin svara på frågan om vårt hotells namn och guiden sa att de skulle försöka stanna så nära som möjligt. Han fick god dricks!
Mer roligt väntade. En italiensk restaurang denna gång.Så god mat med kycklingfile´ och jättegod stekt potatis. Minns ej, på grund av trötthet hur kvällen slutade men vill minnas att vi hade gångavstånd till hotellet.
Luftombytet har ännu ej släppt sitt grepp om mej. Jag har sovit i dag och är ändå trött nu.
På eftermiddagen ringde min vän Stefan och bad mig sätta på kaffet. Snart var han vid min dörr och hade grädde och underbara jordgubbar med sig.
SÅÅÅ gott det är med färska jordgubbar. Belgiska var de men kunde lika gärna varit svenska för de var SÅ goda.
Plötsligt kom Lasse med 2 kg. strömmingsfileer, som jag önskat. Nu är de omhändertagna. En del stektes. Resten blev en god strömmingslåda, sådan som mamma brukade göra.
I morgon kommer Bernard med yngsta dottern och hälsar på. Då blir det kroppkakor till lunch.
Bernard fyller år i dag så jag får väl hitta på något gott till kaffet eller en god efterrätt.
Ska då gå upp tidigt och förbereda inför besöket. Syskonen lämnas till Dagis redan klockan åtta och några minuter senare ringer det på min dörr. Roligt med besök.
Nu säger jag GodNatt och fortsätter att skriva om vår resa i morgondagens blogg.
"Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar